Vaknade före 06.00 idag, ätit en lång frukost med tidningsläsning. En härlig artikel om en kille från handbollen, som påminner mig om att det är dags att förbereda ledarmötet i kväll. Tänk om vi kunde få fram fler ledare till klubben, det är ett måste för fortsatt verksamhet. Var är alla handbollsintresserade Motalabor? Nåväl, vi får jobba vidare. Och varför sparar jag förberedelserna till sista minuten? Tid är ju allt jag har just nu, men jag skjuter upp allt till sista minuten. Kallas det för handlingsförlamning, eller? Skärpning nu!
Jag har ju även presentationen till torsdagens möte med kommun att fixa. Jag har påbörjat, fixat och trixat lite, men den blir inte färdig. Mer handlingsförlamning? Den SKA bli färdig idag!!! Måste också avboka kursen MIND. Inser att jag inte kan delta i alla kurser, dubbelbokad på nu och då. Hur kan det bli så, när almanackan inte är uppfylld av jobb? Många frågor kring mitt beteende surrar i huvudet. Mer struktur i min tillvaro krävs.
Jag vet att jag jobbar bäst när jag har lite "för mycket" inplanerat/bestämt. Min dåliga disposition av tiden, måste innebära att jag har för mycket tid och därför skjuter allt på framtiden. Nu skärper jag mig och startar förberedelserna!!!!!
Är man van vid en fulltecknad agenda, är det nog ganska normalt att man komprimerar de få göromål man har till sista minuten, för att få känna den där glädjen att man måste. Om Du gör det redan nu, vad ska Du då göra sen? Nu har Du ett mål att nå och med god kapacitet, som Du har, kan det vänta till senare. Planering och logik? Icke!
SvaraRaderaJa, några timmar till kan det vänta. Kanske ska gå ut i den härliga solen ett par timmar först. Kan ge mig den där extra energin som jag behöver just nu. Gud, vad jag gillar dina kommentarer, eRRET, de ger mig massor!!! TACK; TACK!
SvaraRadera