30 teman om mig

Dag 30 - Ett sista ögonblick

Jaha, då är slutet här. Alltså på temabloggandet. Ett sista ögonblick - hur ska det tolkas?

• Ett sista ögonblick av någons liv - är det det?
• Ett särskilt ögonblick jag minns - beskriva det?
• Ett ögonblick som avslutar temat?

Tror jag ska skriva om en liten episod med mina äldsta barnbarn. Lite mer än ett ögonblick, men oförglömligt minne.

Maken och jag bodde i Linköping och mitt emot oss bodde en familj från Somalia, alltså var de mörkhyade. E och V (barnbarnen) var på besök hos oss, det var påskhelg. Familjen från Somalia hade 9 barn, av vilka tjejerna bar burka. E stod i vårt fönster och kollade när barnen lekte ute. Rätt var det var kommer frågan: Mormor, varför har de sånt där på huvudet? Oj tänkte jag, vad ska jag svara?
- Jo, du förstår, de kommer från ett annat land, tror på en annan Gud än vi, så löd mitt svar. OK, säger E.

Senare på dagen åker vi till Valla fritidsområde. Där finns kaniner, fåglar och kycklingar. När vi är bland kycklingarna, skriker E: Mormor, mormor det är kycklingar från ett annat land här! Oj, vad menar hon nu, tänker jag och kollar in vad E pekar på. Bruna, små fjuniga kycklingungar. Så hade E tolkat mitt svar angående när jag beskrev att man kom från ett annat land.

Väl hemkommen, så satte vi oss vid matbordet. Då kommer frågan:
G, du kommer från Skåne va, vilken Gud tror man på där? OK, vad menar hon nu? Jo tolkningen av Skåne var att det skulle vara ett annat land.

Detta är ett ögonblick jag minns tydligt!


Dag 29 - Mina ambitioner

 

Vad är mina ambitioner? Oj vad svårt. Eftersom jag tycker att man ska leva dag för dag och ta vara på NU, så har jag inte så mycket tankar kring ambitioner.

 

Självklart funderar jag på framtiden i bland och det som är väldigt viktigt är att de mina har det bra. Och min ambition är att om jag kan hjälpa dem på något vis, så ska jag göra det. Delad glädje är faktiskt dubbel glädje.

 

Om jag stannar upp lite nu och funderar, så är nog en ambition att hitta en jobb närmare hemmet. Det är svårt att säga hur mitt jobb kommer att utveckla sig, men det är lite väl långt att pendla och jag tror att jag behöver lite mer utmaningar än vad detta jobb kan ge mig. Men det är vad jag tror - och jag ska inte gå händelserna i förväg - utan försöka att lära mig det jobb jag nu har.

 

Dag 28 - Det här saknar jag

 

Jag saknar min pappa väldigt mycket. Han betydde så mycket för mig, lärde mig en massa och var alltid glad, hjälpsam och uppmuntrande.

 

Han gladde mig och min familj med nybakade delikatesser, nu i jultid tänker jag mycket på de fina pepparkakshus han gladde mina barn med.

 

Det är 21 år sedan han lämnade jordelivet, men fortfarande känner jag en stor, stor saknad. Min tröst är att jag tror att han är med oss och får veta vad som händer här i familjen. Han delar vår vardag.

 

Dag 27 - Min favoritplats

 

Ni som känner mig vet min favoritplats:

 

Det är mitt hem, Stugvägen 5 i Motala. Det är och förblir min favoritplats här på jorden.
Dag 26 - Mina rädslor

 

Jag är rädd för att inte få vara frisk och uppleva saker tillsammans med nära och kära. Det är en fasa för mig. Tänk att inte få se barnbarnen växa upp, vara med i deras utveckling. Att inte få uppleva kärleken från mannen, att bli lämnad ensam.... hemska tanken. Och tänk om det händer de nära och kära något fasansfullt? Dessa saker kan göra mig rädd för framtiden - att inte få vara med! Kallas det kontrollbehov, eller är det bara rädsla?

 

Jag behöver bli bättre på att göra saker idag, inte skjuta upp till morgondagen, då kan det vara försent. Njut av familj, vänner och dagen i dag.

 

Dag 25 - En första

 

Oj vad menas med detta ämne? Jag tror jag ska beskriva en ganska kul episod. Första kvällen och natten i vårt hus.

 

Vi fick lov att flytta hit lite saker, packa in i ett rum och garage, 1 vecka innan inflyttningsdag. Vi körde för fullt och upptäckte att snart var det mesta på plats. De gamla ägarna hade flyttat ut, men hade lite kvar att städa. Äsch, vi stannar över. Sagt och gjort, vår flytthjälp och vi dukade upp en middag på altanen. Det var sommar, varmt och härligt. Och sen pumpades luftmadrasser upp och vanlig säng bäddades. Det var ju inte så här de gamla ägarna tänkt sig inflyttningen. Så morgonen därpå, när barn och barnbarn även var här på besök, så dök de upp.

 

Sura miner, ny tid på banken så att huset blev skrivet på oss, det blev resultatet. Men vi hade det kanonmysigt den första kväll och natt i vårt hus.

 

Dag 24 - Det här får mig att gråta

 

Man säger att man blir mer benägen att gråta, ju äldre man blir. Jag håller med. Det är så mycket som får mig att gråta. Glädje eller sorg, oro eller lycka - det är mycket som kan få mig att tåras.

 

Jag har blivit enormt känslig, speciellt tycker jag sista året. Vet inte riktigt vad det beror på, men bara tanken på vissa saker får mig att tåras. Jag gråter ofta för mig själv, när jag tänker på vissa saker som berör nära och kära, då börjar tårarna trilla. Oro för att saker inte ska gå bra - det är nog största orsaken till gråt. Tycker också att jag blir känsligare överlag, jag funderar mycket på att inte räcka till för alla, att inte orka, att våga säga nej till vissa saker, och bara dessa tankar kan få mig att gråta. Jag kanske är en "lipsill", inte vet jag. Men det är svårt att styra känslorna. Vill tårarna ut, så får de väl komma då.

 

En brist hos mig, ja det är verkligen en brist, är att jag när jag blir arg, t ex tycker att något orättvist händer och sker, då kommer också tårarna. Jag borde kunna skärpa mig och diskutera sakligt istället. Men känslorna tar överhand och jag gråter och blir upprörd. Det har hänt mig flera gånger i mitt yrkesliv. Och det är inte bra. Men jag vet flera som reagerar precis som jag, kanske typiskt kvinnligt drag.

 

 

Dag 23 - Det här får mig att må bra

 

Att ha saker inplanerade - helst lite för mycket - det gör att jag mår bra. Det ska vara full rulle, men även att sitta helt lugnt framför brasan, dricka ett glas vin och bara vara är saker som får mig att må bra.

 

Om jag tittar tillbaka på min anställningslösa tid, så har jag fått mindre uträttat än vad jag får om jag arbetar. Jag blir lite handlingsförlamad när jag har för mycket tid. Blir mycket mer effektiv när schemat är fullt. Och då mår jag bra.

 

Jag mår självklart bra av härliga kramar och pussar av maken, umgänge med barn och barnbarn som förgyller många stunder, träffa goda vänner - allt detta behöver jag för att må bra.

 

Rent fysiskt gör motion att jag mår bra. Har slarvat lite sista veckorna, det måste bli ändring på det. Jag vet att mina sjukdomar sliter på kroppen om jag inte håller i gång med lite motion. Skärpning behövs.

 

Att få bo där jag gör, det får mig också att må bra. Lugnet, utsikten och skogen - bättre kan det inte bli! Paradiset ligger i Motala!!!

 

Dag 22 - Det här upprör mig

 

Det som upprör mig mest är när folk inte behandlar medmänniskor så som de själva vill bli behandlade. Med andra ord - orättvisor. Jag hatar orättvisor och folk som sätter sig själva på piedestal.

 

Jag kan inte hålla tyst när jag märker sådana saker. Ingen är värd mer än någon annan - rik eller fattig, stor eller liten, svart eller vit. Bemöt alla såsom du själv vill bli bemött och var ärlig. Ärlighet vara längst heter det, och det är sanning.

 

När man varit anställningslös en tid, och skickar ansökning efter ansökning och inte får några svar - det är orättvist och upprörande. De personer som tar emot ansökningar, bör försöka sätta sig in i den arbetssökandes roll. Hur många tror ni inte att det är som blir nedtryckta av att aldrig få svar? Massor av medmänniskor tappar självförtroende. Det är EN orättvisa - respektlöshet!

 

Wow jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Men jag väljer att stoppa här - ORÄTTVISA - det upprör mig!

 

Dag 21 - Ett annat ögonblick

 

Precis som jag skrev tidigare så finns det många ögonblick här i världen som påverkat mig. Valet är svårt - de vackraste ögonblicken i mitt liv är när mina flickor föddes. Jag tror nog att de flesta mödrar känner så. Men dessa ögonblick är faktiskt bara mina och min dåvarande makes, flickornas pappa. Det är våra gemensamma ögonblick - vad vi sa till varandra, hur lyckliga vi var etc. Dessa ögonblick är de största ögonblicken av gemenskap med någon man älskar. Även om våra vägar skilts, så kommer vi alltid att dela dessa 2 ögonblick - våra flickors födelse.

 

Tänk att vi 2, gett liv åt dessa tjejer. Som i sin tur gett oss våra barnbarn. Och barnbarnen har idag både mormor och morfar samt bonusmorfar och bonusmormor. Jag är så glad för att kunna dela glädje, besvikelser, skojigheter, tårar, förtroende etc med mina tjejer. När ni föddes är de största ögonblicken i mitt liv. Hoppas vi fortsätter dela med oss av våra erfarenheter länge, länge än.

 

Dag 20 - Den här månaden

 

Månaden December 2010 - en händelserik månad.

 

December är ju alltid en ganska intensiv månad. Även i år. Kanske lite extra i år eftersom maken fyllt jämna år - de 60! Förberedelserna har avlöst varandra - för det kommer ju en jul också. Jag har ju också fått jobb - helt otroligt - men jag har jobb fram till sista augusti 2011. Spännande!

 

Maken och jag har haft ledigt tillsammans - spenderat 4 dagar i Stockholm. Vi firar min dag idag.
Julbord, jullunch, julmarknad, adventsfika - ja massor med aktiviteter hela månaden.

 

Dag 19 - Detta ångrar jag

 

Vad ångrar jag? Svårt ämne - och visst finns det saker jag ångrar. En av dessa är nog att jag först vid 40-årsålder vågade stå upp för vad jag tycker och tänker innerst inne. Har nog alltid varit "lite" för snäll, inte vågat säga rent ut vad jag tyckt i olika sammanhang. Rädd för att någon ska ta illa upp. Inte förstått att man kan ha olika åsikter - utan att någon har fel. Och först när jag förstod det - då förstod jag att jag kan faktiskt göra bra saker också. Har nog alltid känt mig underlägsen, aldrig trott att jag dugt till något. Fast det har jag ju faktiskt gjort - det vet jag idag. Men varför tog det 40 år innan insikten kom?

 

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

 

Den inträffade i juli 2006 - jag fyllde 50! Men jag fyller ju inte förrän i december, jättetråkig tid på året att fylla år så det här året körde vi jul i juli.

 

Först sommarfest ......

 

.... julfest mitt i sommaren

 

tomte för barnen, julbord för alla och det blev en kanonfest.

Så firades min favoritfödelsedag - en fest man sent kommer att glömma.

 

 

Dag 17 - Mitt favoritminne

 

Det är svårt att välja bland minnen. Många minnen har påverkat livet på olika sätt. Många känslosamma, roliga, oförutsägbara händelser har påverkat mig olika. Jag väljer ett som påverkat mitt liv de senaste 6 år.

 

Det var Pingstafton 2004. Vi, mannen och jag var bjudna till mina X-svärföräldrar i Vadstena. Vi bodde då i Linköping. På morgonen läste vi lokaltidningen och tittade lite extra på fastighetsannonser. Vi hade nämligen bestämt oss för att åka runt för att titta lite på sommarstugor. Vi kanske skulle köpa ett hus om några år och ville se lite vad man kan få för pengarna. En annons föll mig i smaken. En sommarstuga i ett område i Motala. Vi bestämde oss för att åka vägen om Motala och kolla in läget. Snacka om att vi fastnade.

 

Visningen av huset var på Annandag Pingst. Vi åkte dit. Maken sa direkt, känns det trångt då är det inget för oss. Men vi bara älskade stället. Budgivningen började på tisdagen. En segdragen historia, som gjorde uppehåll på fredagen. Då hade vi högsta budet, och vi var 2 budgivare kvar. Vilken mardrömshelg - vänta på att se nästa drag från den andra budgivaren. För att göra historien kort - vi vann budgivningen och nu bor vi här.

 

Detta är vår plats på jorden. Ett underbart ställe, lugnet i själen infinner sig så fort man kommer hit. Utsikten från fönstren är helt underbart. Vi hittade vårt paradis denna Pingstafton 2004. Ett favoritminne, som jag påminns om varje dag.

 

Dag 16 - Min första kyss

 

Tveksam om jag ens kommer ihåg min första kyss. Jag vet att jag var lite avundsjuk på klasskompisar som hade frågat chans på killar, och fått ja. De pussades och kramades. Och jag hade ingen. Självklart trodde jag att det var BARA jag som inte hade någon. Så var det självklart inte, det förstod jag senare i livet.

 

Jag tror att min första kyss fick jag när jag var på konfirmationsläger. Vi tältade, grabbar i ett tält, tjejer i ett tält - självklart var killarna på besök i vårt tält. En av killarna var jättesöt, och han började hålla lite om mig. Och där tror jag att min första kyss skedde.

 

Det starkaste minnet av en betydelsefull kyss är nog annars när jag träffade mina barns pappa. Den kyssen kommer jag ihåg. Han var drygt sexton år, jag femton år - ett gäng ungdomar i Tranås hade skaffat sig en lokal där det var fest på helgerna. I den lokalen skedde första kyssen med min blivande make nr 1. Vi levde sedan ihop i 26 år och är i dag vänner.

 

Dag 15 - Mina drömmar

 

Jag tror att jag är som de flesta, har många olika drömmar. En är att få vara frisk, åldras tillsammans med mannen och uppleva att barn och barnbarn har det bra. Det är det absolut viktigaste i mitt liv.

 

Jag drömmer om vita stränder, sol, bad, goda drinkar och lata dagar. Hur kan jag drömma om lata dagar, när jag varit utan jobb så länge? Men det är inte detsamma som att drömma om härliga semesterparadis. Att kunna ha ekonomi att bara åka iväg, när vi vill. Det är en dröm, ekonomisk oberoende, göra vad vi vill!

 

Jag drömmer om att gåtan cancer ska lösas. Det är inte rimligt att sjukdom ska ta ifrån små barn sina föräldrar, att små barn ska tas från sina föräldrar, att make/maka tas från sina kära. Ingen ska behöva uppleva detta hemska monster. Det finns många jag tänker på som är drabbade, även av andra sjukdomar. Jag drömmer om att alla ska få vara friska!

 

Oj det är bara några av mina drömmar - jag kan lova att jag har många fler. Men dessa dök upp direkt i mitt huvud när jag började fundera på temat.

 

Uppmaning till alla - Dröm en dröm!

 

Dag 14 - Vad hade jag på mig dag?

 

Idag är temat lite en upprepning av tidigare tema - nämligen vad jag har på mig?

 

Går och skrotar här hemma idag - bakar, lagar mat etc så vad tror ni jag har på då?

 

Om ni läser lite längre ner på sidan, så ser ni att jag alltid går i min röda mysoverall här hemma. Jag lovar - den är på idag också. Kommer inte att byta förrän till kvällen, och då blir det jeans och en tröja.

 

Dag 13 - Min vecka

 

Jaha nu ska min vecka summeras. Har det hänt något, har jag gjort något? Det är faktiskt lite svårt, det här med att vara anställningslös. Jag har svårt att strukturera mig ordentligt när det finns gott om tid. Jag jobbar bäst i tidspress - knäppt!

 

Det här har varit en intensiv vecka, mycket möten och besök. Samtidigt smids ju planerna för att min käre make ska få en bra födelsedag. Den har innehållit bl a:

 

• Besök ögonmottagning
• Möte med kommunen
• Kaffegäster
• Frissan
• Anställningsintervju
• Mys med barnbarn i simhallen
• Mys med barn och barnbarn hemma - baka och pyssla
• Städa
• Tvätta och stryka
• Baka
• Laga mat till helgens festligheter
• Kolla platsannonser
• Mail och dylikt inför Lilla VM
• Fest på lördag, söndag och måndag, makens 60-årsfirande väntar

Det finns saker att sysselsätta sig med även om man är anställningslös.

 

 

  

Dag 12 - I min handväska

 

Ja vad ryms i den här ryggsäcken? Mycket skulle min man säga, det är jag övertygad om. Och det är det!

 

• Plånbok - nödvändig för att kunna handla, legitimation etc
• Mobiltelefon - bra att kunna vara kontaktbar
• Bankdosa - kanske behöver flytta pengar mellan konton ibland
• Metallask - extra medicin
• Presentkort - bör användas snart....
• Visistkortsficka - samlare av kontakter
• Läppglans - används väldigt sällan
• Penna - bra att ha
• Massor med kvitton - onödigt
• Note-block - kanske behöver anteckna något
• Våtservett - behövs ibland

Det är innehållet i min väska - bäst att passa på att rensa lite när jag ändå tömt ut allt för att fotografera.

 

Dag 11 - Mina syskon

 

Temat mina syskon blir för min del ett inlägg om mitt enda syskon - systeryster - Kerstin.

 

Hon är 8 år äldre än mig och bor i Vetlanda. Hon flyttade från vårt föräldrahem vid 16 års ålder och därför har jag väldigt små minnen av gemensam uppväxt. Det kan finnas många orsaker till att minnena är få och dom vill jag inte gå in på.

 

Hon har 2 barn, födda -73 och -76. Jag fick också barn nr 1 1973. Då bodde vi, både syster yster och jag i Jönköping/Huskvarna, så vi hade nära varandra. Kusinerna har haft mycket kul med varandra under uppväxten.

 

Syster Kerstin i soffan hos mamma

 

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

 

Dags att beskriva sin klädsel. Kläder är inte mitt största intresse, tycker alltid att det som andra har på sig är fint, men sällan är jag nöjd med det jag införskaffar.

 

Morgonen startade med min älskade mysoverall från Mickey Mouse. Varje stund hemma tillbringas i den här och min älskade Birkenstock tofflor. Ser inte klokt ut, men gud så skönt.

 

Vid lunchtid åkte vi till Brunneby Musteri på julmarknad samt åt en julbuffé. Och då kan jag ju inte åka i älsklingskläderna. Jag drog till med det här ur min "dignande garderob"

 

Svarta byxor från Boutique Blåklinten, Motala, svart skjorta från Clara samt en T-shirt från Esprit. Favokläder faktiskt. Men nu har myskläderna åkt på igen, eftersom jag ska vara hemma resten av dagen. Så mys ordentligt nu alla vänner.

 

Dag 9 - Min tro

 

Min tro - ja vad tror jag egentligen? Jag har någon sorts grundtro i kristendomen. Den finns med sedan barnsben. Jag var en flitig elev i söndagsskola och scouter/juniorer. Många läger har jag varit på i kyrkans regi. Sommarkonfirmation med intensivläsning i Gransnäs. På pappas sida var hälften av släktingarna djupt religiösa, på mammas sida fanns nog en del, men inte lika djupt religiösa som på pappas sida. Jag tycker mycket om att lyssna på psalmer, läsarsånger etc. Det kan göra mig riktigt lugn, så någonstans finns nog en grundtro.

 

Jag besöker sällan kyrkans rum, men de gånger jag gör det tänder jag ett ljus för nära och kära som gått bort. Jag tror att de finns med oss här på jorden, jag tror att de ser och hör hur vi mår. Vet inte om det är för att jag själv ska må bra, eller om jag verkligen tror på ett liv efter detta. Jag önskar att det finns något - jag själv vill när den dagen kommer - få se vad som händer de mina. Det är min fasa att inte få veta hur det går för barn och barnbarn. Så jag tror på ett liv efter detta. Jag tror också att denna känsla stärktes när min mor gick bort. Att dö med ett leende på läpparna, det måste betyda att man får det bra.

 

Dag 8 - Ett ögonblick

 

Ett ögonblick, fredagen den 13:e september 2002 kl. 17.30 - strax färdig hos frissan Anna. Blivande maken kommer in i salongen och plötsligt fattar jag. Jag ska gifta mig om 30 minuter!!! Vilken känsla - jag ska bli fru Sandström. Utanför salongen står bilen med våra goda vänner Janne och Ingalill som ska vara våra vittnen. De har nyss fått reda på detta, de trodde att de skulle på middag hos oss. Vi ska äta bröllopsmiddag på restaurang Olympia senare i kväll, men nu ska vi till kyrkan.

 

På med klänningen, mannen i mitt liv står bredvid och snacka om att benen skakar. Hade jag aldrig trott om mig själv - jag nervös! Vår chaufför Micke kör oss till kyrkan, och strax ska vi gå kyrkgången fram. I kyrkan finns bara vännerna, chauffören och lustigt nog min kusin (kyrkvaktmästare) med dåvarande hustru. Varför skakar jag - det är ju lycka? Förmodligen för att jag är så lycklig - bredvid mig står MIN man. Vilket ögonblick detta var - och helt underbart finns det kvar i mitt minne.

 

Det finns två andra ögonblick i livet som alltid är förknippat med lycka - känslan när mina flickor föddes. Skulle kunna tänka mig att föda 100 barn, bara för att få uppleva ögonblicket. Två ögonblick, två töser, två karaktärer - de största ögonblicken i mitt liv!

 

Dag 7 - Min bästa vän

 

Inser idag att många av de här 30 dagarna har svåra teman. Min bästa vän är det idag. Jag har flera stycken som jag tycker väldigt mycket om att ha som vän. Kanske främst min man. Tänkte att jag faktiskt nämner några stycken som är mina bästa vänner.

 

Lottie - du har funnits med mig i snart 35 år, till och från. Du har funnits och finns i glädje, sorg och förtrolighet. Du har ett enormt stort hjärta och kan alltid ge kloka råd. Minns särskilt en period i livet när jag mådde mycket dåligt, du var mitt största stöd och såg till att jag fick proffshjälp. Och förra året på min födelsedag fick jag ett paket. När du lämnade över den sa du - bara en liten kul grej, men det är precis så här du är. Och vet ni vad paketet innehöll - en ängel! Oj vad varm av glädje jag blev. Och nu när jag satte fram ängeln till advent, så tänkte jag givetvis på detta.

 

Ingalill - du har inte funnits i min vänkrets så många år. 9 år är det. Du kom in i mitt liv när jag och min man hade det mycket turbulent. Han var nyskild och hade det jobbigt. Han hade träffat mig (den värsta av alla, enligt vissa) och du hade tillhört hans umgänge tidigare. Jag var otroligt nervös när jag första gången mötte dig. Du och din man Janne, som tyvärr fick lämna jordelivet några år senare - ni har betytt mycket för oss. Vi kan skratta, gråta, älta, ha kul - ja jag tror vi är lite tvillingsjälar.

 

Marie - du har också funnits i mitt liv i 30 år. Vi har också haft perioder då vi inte träffats så ofta, men det känns alltid rätt att träffa dig. Och det känns alltid som om det var igår. Vi försöker att träffas då och då och vi har otroligt kul ihop.

 

Och min man - du ÄR min bästa vän. Jag uppskattar livet tillsammans med dig, våra diskussioner, våra resor, vår kärlek, din värme och omtanke om allt och alla. Du är bäst! Jag mår så bra i din närhet, vi kan sitta helt tysta och ändå pratar våra själar med varandra. Du gör mig lugn, du stöttar i alla mina påhitt, då ställer alltid upp på allt och alla. Jag tycker det är helt underbart att du inte bara är min älskade och man, utan även min bästa vän.

 

Det finns flera till som jag vill nämna. Och vad glad jag ska vara som har så fina vänner - Anette o Eddie, Anne-Marie, Mia, Ingela o Lennart, Carina och många, många fler - tack för att ni finns!

 

 

Dag 6 - Min dag

 

Funderade ett tag på vad innebär temat Min dag? Är det vad gjort i dag, är det hur det vanligtvis ser ut, är det hur jag önskar mig att min dag ska se ut?

 

Jag har bestämt mig - jag beskriver hur min dag idag varit.

 

Startade 05.20 med att stiga upp, åt frukost och tänkte åka och simma. Tyvärr, ett magknip satte stopp (kanske lite oinspiration också, var magknipet ett sätt att slippa i kylan?) för det. Istället satt jag vid datorn, mailade och läste bloggar. Det är så min morgon brukar starta nu när jag är anställningslös.

 

Kl. 07.20 satte jag mig i en bilen, som fått värmas upp lite (-18 grader ute) och drog iväg till Vadstena. Där finns min tandhygienist. Inte kul - inte billigt - men ack så skönt efteråt. Det gick kanon, min tänder lyser nu ikapp med snön, d v s vitt, ha ha ha.

 

Åkte därifrån till kära vänninan Ingalill. Fick härligt, varmt och gott kaffe med smörgås. Vi satt och myste i skenet av en massa ljus. Härligt, eller hur? Vi bestämde oss - vi sticker till Tranås. Sagt och gjort - pälsade vi på oss och drog iväg. Tänkte besöka kyrkogården, titta till mor och fars grav. Men se det gick inte. När vi kom dit, så var det inte skottat fram till graven, så vi vände på klacken och for till city. Det var kanske att ta i lite - city i Tranås är inte stort. Men, men vi for till stadskärnan och började vår shoppingrunda.

 

Ingalill har en nyoperad fot och behövde ett par varma stövlar som hon kan ha nu i kylan. Och tänk - Foten - en specialbutik som finns i några städer - de hade precis en sådan stövel som hon sökte. Sagt och gjort, stövlarna inhandlades, och även yllestrumpor både till henne och mig. Första inköpet.

 

Sen gick vi rund lite, och shoppade både det ena och andra. Även Systembolaget fick besök av 2 Motalatanter. Glögg värmer!!!

 

Lunch intogs på Tranås stadshotell, mycket virrig personal tyvärr. Utanför dörren hade de anslag om att 1 dec serveras julbuffé. Gott tyckte vi! Det tar vi. Vi frågade och fick svaret - gå en trappa ner. Vilket vi gjorde - ingen restaurang där inte. Jag ryckte tag i en dörr och vips - larmet gick. Kul att orsaka lite rabalder i huset. En kille kommer farandes och stänger av larmet och vi frågar: Julbuffén var är den? Vi serverar ingen julbuffé idag, ikväll finns det! Tack för den, Stadshotellet. Jaha då tar vi Dagens - hokifilé med skagensås. Det smakade bra.

 

Därefter kände vi oss nöjda - bilen gick tillbaka till Motala. Nu sitter jag framför brasan, har kollat Facebook och ska kolla lite bloggar igen. Sen blir det nog lite stök.... vad vet jag inte riktigt än. Men ska nog ta något värmande i strupen först. Kaffe eller glögg? Det sistnämnda blir bra. Maken kommer om ett tag, han har ett litet uppdrag idag. Få se vad resten av kvällen har att erbjuda. Bonde söker fru kl. 20.00 blir det, det är jag säker på!

 

Dag 5 - Vad är kärlek?

 

Oj vad svårt det blev. Vad är kärlek? Ju mer jag funderar, ju svårare blir det.

 

Kärlek för mig är passion, tillit, ömhet och vänskap. Jag tycker nog att kärlek kan se ut olika också och framför allt kännas olika.

 

Kärlek till min man - en speciell känsla i kroppen när han är i min närhet. Jag har en enorm tillit till honom och älskar när han kramar om mig. Till det kommer att han också är min bästa vän.

 

Kärleken till mina barn - man skulle kunna gå genom eld och vatten för att skydda samt hjälpa sina barn. De har gett så många härliga stunder i mitt liv och de ger så mycket till mig. Tänk bara vilka härliga barnbarn de gett mig. Kärleken till barnen och barnbarnen känns i hela kroppen, men det är inte samma speciella känsla som till mannen. Känslan är ändå så speciell. Hur kan det komma sig? Visst är det kärlek!!!!

 

Gränserna mellan kärlek och vänskap är svåra att hitta. Många gånger går de hand i hand. Jag känner en kärlek till mitt hem, mina vänner, anhöriga, min katt, naturen och mycket mer.

 

Kärleken har olika ansikten vid olika tillfällen. Kärleken kan vara stor, den kan vara lite mindre och den kan växa. Var rädd om din kärlek!! Jag är rädd om min och hoppas få uppleva den i många former, så länge jag lever.

 

Dag 4 - Vad har jag ätit idag?

 

Startade frukosten med gröt, smörgås, knäckemacka och kaffe. Sen for jag till kansliet, där det bjöds på ost och kex, lyxigt en måndagsmorgon.

 

 

Lunchen bestod av kokt potatis, varmrökt lax, dillmajonnäs, sharon och tomat. Lite rester från helgen. Det är perfekt när man ska luncha själv, att ha rester. Tycker det är urtrist att laga mat till mig själv och det är svårt med variationen. Så rester - det är toppen.

 

Eftermiddagen ägnades åt scraapbooking men en kopp kaffe medf pepparkaka hann jag med.

 

 

Middagen var en köttgryta med potatis. Gott! Mannen lagar så mustiga och goda grytor, men jag måste få lite smisk på fingrarna, jag ska ju undvika kolhydrater och potatis två gånger samma dag, det är inte bra. Men ibland blir det så....

 

 

Dag 3 - Mina föräldrar

 

Mina föräldrar hette Arne och Inga Andersson. Pappa var född 1923 och mamma 1924.

 

Pappa var mitt allt, jag var verkligen pappas flicka. Han jobbade som ung på Haga slott som hovmarskalk, vet inte riktigt vad jobbet innebar, men jag vet att han var stolt över den tiden. Senare blev han konditor och det är härliga minnen jag har från konditori och hemma när han gjort sina konstverk i degarna. Till min födelsedag bakade han alltid en tårta som heter Bostontårta. Det är nötbottnar, med mörk choklad och grädde - helt underbar. När jag var i tonåren bytte han yrke till att jobba som förman på Tranåslist i Sommen. Han fick bättre arbetstider och var hemma mer hos mig. Men han slutade aldrig att baka. Jag väcktes ofta på helgerna av doften av nybakade wienerbröd och kakor. Lycka att få detta till frukost. Pappa älskade att dansa, ett intresse som jag under några år i övre tonåren delade med honom. I början av 80-talet drabbades pappa av skelettcancer och han avled 1989, efter flera plågsamma år. Min saknad är enorm men jag vet också att han finns någon stans och upplever allt jag vill dela med honom.

 

Min mamma var hemmafru under min uppväxt, tror att hon började jobba när jag började i högstadiet. Som ung arbetade hon i affär och hade utbildat sig vid något som hette Köpmannainstitutet. Jag tror att hon alltid längtade tillbaka till butikslivet, men sökte nog aldrig några jobb, utan började även hon på Tranåslist. Tyvärr var nog mamma aldrig lycklig, varken i sitt förhållande till pappa eller med sig själv. Hon hade problem med sina nerver, vilket gjorde att vår relation inte var den bästa. Hon såg alltid faror i allt, hade svårt att glädja sig når något gick bra, och hon pratade aldrig om sina känslor, tyvärr. Hade hon kunnat gjort det, tror jag att hennes liv sett annorlunda ut. Hon var en mycket social person, gillade att umgås och att träffa nya människor. Ingen, förutom innersta kretsen, visste om hennes svarta sidor, eller kunde ens förstå vad som hände innanför hemmets väggar. Vi bröt kontakten med varandra flera gånger, p.g.a olika skäl, men de sista åren i hennes liv hade vi en bra vuxenrelation. Mamma var otroligt duktig på att skriva och hon skrev mycket brev, dikter och höll kontakt med släktingar och vänner genom breven. Efter min fars bortgång, tror att det var 1991, förverkligade hon en dröm. Hon åkte till USA och hälsade på sina släktingar. Hon hade aldrig varit utomlands tidigare. Ett stort steg att sätta sig på planet till främmande land utan att kunna språket. Jag tror att det var det bästa hon gjort. Mamma dog för 2 år sedan i en stor hjärtinfarkt och hon fick ett ganska plågsamt slut. Det som jag behåller som kärt minne är dock att hon dog med ett leende på läpparna.

 

Dag 2 - Min första kärlek

 

Min första kärlek tror jag att jag upplevde vid 5-6-årsåldern. Han hette Åke och var ca 18-20 år. Han bodde inte långt från mitt föräldrahem och jobbade som plåtslagare i Sommen. Han skojade alltid med mig, och jag blev så glad. Jag älskade att stå i vägkorset intill vårt hus och vänta på honom när han slutade jobba. Han gav sig alltid tid att prata med mig. Minns jag inte fel hade han en Volkswagen Bubbla och kom han i den, så stannade han inte alltid. Men cyklade han - då pratade han med mig. Jag kan dra mig till minnes hur glad jag var varje gång jag sett honom.

 

Några år senare, när han träffat sin fru och fick en liten tös som hette Malin, så var jag ofta hemma hos dom och lekte med Malin. Jag var ofta ute på promenad med flickan i vagnen. Kommer ihåg att det var en brun, fin barnvagn och jag var stolt som bara den. Vilket förtroende jag fick. Det är faktiskt bara ett par år sedan jag pratade med Åke, han bodde granne med min mamma när hon gick bort.

 

 

Dag 1 - Presentation av mig

 

Jag är en tjej, maka, mamma (till 2 tjejer), mormor (till 5 st egna barnbarn, 4 bonus), syster, moster, kompis på snart 54 år, född i Sommen, ett litet samhälle i närheten av Tranås i Småland. Jag bodde där till jag var drygt 16 år. Eftersom jag i unga år blev mamma så flyttade jag till Jönköping tillsammans med barnets pappa. Vår lilla familj flyttade ganska snart till Motala och där föddes dotter nr 2.

 

Under min uppväxt var jag en liten, liten "fågelunge" och blev ett lätt mobbningsoffer för ett gäng. Jag tror att det, tillsammans med en komplicerad relation till min mamma, har präglat mitt liv ganska mycket. Jag har nog genom åren ofta sökt bekräftelse på att jag gör saker som andra blir glada över. Tänker nog inte på mig själv i första hand, utan jag vill att alla som finns i min närhet ska må bra. Den sidan av mig gör att jag gärna tar strid för personer som inte blir rättvist behandlade.

 

Mitt yrkesliv har verkligen varit varierande. Jag började en gång i tiden som kontorist på Jönköpings Automobilförsäljning. Vad glad jag var som fick ett jobb, eftersom jag inte avslutat gymnasiet. Men på den tiden fanns det gott om jobb att söka. Därefter har jag jobbat som grafiker, inköpsassistent, marknadsassistent, säljledare, produktchef, försäljnings/inköpsassistent och VD-assistent. Utbildningsmässigt har jag på gamla dagar utbildat mig till Diplomerad marknadsekonom. Det bästa jag gjort!!!! Vilken kick det var att sätta sig på skolbänken och träffa underbara kamrater och lärare. Vilken lycka när examen var klar.

 

1998 bestämde min dåvarande make och jag att vi skulle gå skilda vägar. I samma veva flyttade jag till Stockholm, mitt jobb krävde att jag bodde där huvudkontoret låg. En ganska tuff period i livet började. Kan lugnt säga att som ensam, medelålders flytta till storstan är inte lätt. Men jag vill inte vara utan den tiden.
Oerhört nyttig.

 

En ny kärlek kom in i mitt liv, jag gifte mig gång nr 2, 2002. Härligt, härligt. Vi bor idag i ett litet sommarstugeområde strax utanför Motala och har det hur bra som helst.

 

Min personlighet tror jag präglas av glädje, humor och envishet och en portion organisationsförmåga. Har ett stort kontrollbehov - både på gott och ont. Jag är intresserad av god mat och dryck. Min make och jag hjälper gärna vänner och bekanta att ordna fester och kalas, då främst med matlagning. Skogspromenader med svampplockning är ytterligare ett stort intresse för oss. Hösten tillbringas i skogen... gott gottigott plockas till vinterförrådet.