Mallorca

Sitter här i ottan, har massor att göra.

Idag ska jag, flickorna och Ellen åka till Mallorca. Vårt älskade Mallorca, en frizon för rekreation och vila sa vi alltid, du och jag hjärtat. Jag undrar om det blir så.

Vi längtade alltid dit. Vår första gemensamma resa till denna ö, var vår bröllopsresa. Vi hann med flera resor till paradiset. Och nu ska jag packa själv. Jag vill vrida klockan tillbaka, vill att vi 2 ska åka. Vill gå strandpromenaden tillsammans med dig, shoppa lite på marknaden, som både du och jag gillade. Sitta i de små gränderna, du med en öl och jag med ett glas vin. Se att du ligger på en solstol under parasollet, ett korsord i handen, rätt ofta slumrade du till en stund för att sedan se till att vi fick något gott att äta och dricka.

Du är med.  I våra tankar reser du tillsammans med oss. Det kanske är så att du nu kan förflytta dig i tanken. Du sa alltid inför en resa - tänk om man kunde förflytta sig genom att bara tänka på plats. Det kanske är så gör nu. Du följer med oss. Du finns med oss.

Jag ska minnas våra stunder på ön och jag ska skapa nya minnen med nära och kära. Älskade, du är så saknad.

Änglar

Det finns änglar i himlen. Min älskade är en. Det finns änglar på jorden också.

Idag tog jag kompledigt 2,5 tim för att hinna hem och klippa gräset innan jag ska åka iväg.
Både min egen gräsmatta och dessutom var det min tur att klippa allmänningarna (trodde jag).

Kommer hem och får se att min gräsmatta är klippt. Tänk vilka grannar man har. De är änglar, alldeles speciella änglar, var och en på sitt sätt.

Det här gjorde att jag började klippa allmänningarna. Tog den största delen först. Då kommer nästa granne och säger att det är inte min vecka. Min del skulle skötas nästa vecka. Snacka om att jag är en virrpanna.

Nu slängde jag iväg ett mail till grannen som skulle klippa, ställde frågan om vi kunde skifta lite tid. Hoppas det.

Min ängel i himmelen är så glad över våra fina grannar och det vill jag lova att jag också är.

Krama varandra ordentligt

Lördag

Ännu en vecka i saknadens tecken. Det är så jobbigt. Tårar som rinner både nu och då och man vet aldrig när de börjar trilla.

Alla små saker som vi alltid hjälpts åt med. Gå ut med sopor, åka till återvinningsstationen, trädgården, städa och handla. Vardagssysslor som bara fixades, vi visste precis vem som gjorde vad. Pratstunden när vi slutat jobbet. Finns ingen att prata med nu. Och allt ska göras av mig. Det innebär att jag inte hinner med, eftersom allt går så långsamt. Jag är inte van men måste vänja mig. Och det är tungt.

Våra mysiga lördagar som ofta började med lite städning. Sen kaffe och melodikryss. Idag började jag så, alltså började gå runt och plocka lite. Satte på kaffet, tog fram krysset och visst jag har löst det. Men jag har ju ingen att prata med runt frågorna. Det är inte lika avkopplande att sitta här själv och lösa krysset. Att vara två - gud vad jag saknar.

Jag försöker att plocka fram alla fina stunder, men ibland går det inte. Jag blir förbannad - varför just du mitt hjärta måste lämna oss. Riktigt jäkla förbannad blir jag. Ont i magen får jag, hatar att äta och vill egentligen bara sova. Sova bort tiden, önska att få vakna bredvid dig.

Mina vänner sviker mig inte, de uthärdar mitt ältande. Det känns underbart med omtanke, men jag behöver dig. Livskamrat, kärlek, ömhet, smågnabbande och skojande.

Bara drygt 1 vecka kvar till semesterresan till Mallis. Kan inte ens glädja mig åt det. Varför ska jag åka dit? Gå på stranden som vi älskade, äta gott - som vi älskade, ligga på solsängen - som vi älskade, strosa runt i gamla stan - som vi älskade. Varför ska jag dit? Kanske en bearbetning, men just nu känner mig inte motiverad.

Måste försöka rycka upp mig, städa klart, laga lunch etc. Men jag vill inte. Ser inget för så mycket tårar rinner på mina kinder.

Lilla Stina sa till sin mamma igår:

"
Stina: mamma, där är Görgen!!!! Du ser den största stjärnan där!! För han var ju störst och vi älskade han så mycket!!!!
Kommentar från nattpromenad ikväll
Så sant!!!
Sedan kom; mamma sov hos mig för det här blir en ledsen natt kommer sakna Görgen så mycket nu när jag fick träffa honom ikväll!!!!
"

Tänk om jag kunde säga att jag mött dig igen, att en stjärna kunde ge mig tröst och ork att gå vidare. Tänk om du bara kunde vara här och ge mig motivation. Älskade vad du är saknad.

Långledigt

Nu har jag varit ledig sen i tisdags kväll. Onsdagen, valborgsmässoafton så var det en massa fix här hemma och mat tillsammans med goda grannar på kvällen.

1:a maj bjöd på trädgårdsarbete och ett kärt besök av barnbarn på eftermiddagen.

Fredagen var vikt till 2 barnbarn, Ebba och Wilma var här. Vi satte potatis och grosade lite i trädgården. Vi fick ett härligt fikabesök på eftermiddagen, vännen Carina. Kvällen stupade jag i säng.

På lördagen kom svärsonen Thomas tillsammans med tjejerna och vi åkte till tippen med skräp. Så skönt att få iväg det och att lära sig hur det går till på soptippen. Fick även gräsklipparen servad, så nu kanske den funkar igen.

På söndag morgon 06.00 satte sig dottern och jag i bilen för en tur till Tyskland. Sommarvinet inhandlades och vi hade en jättehärlig dag/kväll med god mat och mycket inköp. Vi är precis hemkomna och lastat av bilen och dottern åkt hem till sig.

Det som varit värst är att mitt hjärta är så saknad. Det är han som ska vara här och vi ska fixa tillsammans. Det är så svårt att hitta den riktiga glädjen. Det jag känner är så ytligt, det är ingen riktig, riktig glädje. Man gör så mycket för att man ska och för att det behövs. Känner inte att det är kul, utan bara ett måste.

Det har varit en helg med ofantligt mycket tårar blandat med lite skratt. Saknaden är så stor.