Utslagna

Nu har båda maken och jag legat däckade i influensa sedan i måndags. Hög feber, hosta, värk i kropp och hur mycket snuva som helst. Men vi överlever.

Dessa dagar har så många tankar kring min vän som inte fick fortsätta leva cirkulerat i mitt huvud. Kan inte ta till mig att hon inte finns. Varför, varför och åter varför! Den trognaste och finaste vän man kan ha. Du som alltid satte alla andra i centrum. Du fanns alltid till för alla.

Mina tårar trillar, jag skrattar åt små minnen, tårarna trillar och det ständigt dyker upp nya saker. Tack än en gång för allt vad du betytt för mig genom åren. Tomrummet efter dig kommer aldrig att fyllas. Ditt minne bevaras i mitt innersta hjärterum och jag hoppas din familj hittar styrka och kärlek i varandra. Du kommer att finnas med och leda dom genom allt det svåra som ligger framför dem.

Sov i ro!!!!

Glöm inte att tala om för era vänner vad de betyder för er. Just nu är jag glad för att jag gjorde det när tid fanns.

Ängel

En ängel har fötts. Det är min kära vän som inte klarade sin kamp. Otroligt hårt slag att vakna och få beskedet, nu när vi trodde att en ljusning fanns.

Vad du betytt för mig är svårt att beskriva. Du har varit min kompis, extra-mamma, väninna, stödperson - kort sagt du har alltid funnits där. Vi har delat så många stunder. När barnen var små så var våra fikastunder utomhus och inomhus så värdefulla. Vi bakade, städade etc på förmiddagen- Sen tog vi våra barn och satt i trädgården eller vid isbanan i Bondebacka med picknick. Om inte vädret tillät utomhusaktivitet så var våra kök samlingsplatsen.

Lång innan ordet fredagsmys blev vanligt, så såg du alltid till att din familj hade härligt fredagsmys. Lite skaldjur, en hemlagad majonnäs och en god mjuk kaka hörde till era favoriter.

Otaliga gånger stöttade du och din familj MHK. Soppkvällar i klubbis - de är för evigt förknippade med dig. Så många timmar du och din familj ägnat klubben. Och skoj hade vi.

Orden tar slut för mig. Jag är så ledsen, hur ska då inte din familj må?

R.I.P vännen. Himlen har fått en ängel och vi på jorden har mist en. Sov gott!!!!

I tanken

finns en av mina finaste, bästa vänner. Du har det otroligt kämpigt nu. Du är nersövd och andras med respirator. Allt har gått fel. Du insjuknade för drygt 2 månader sedan och läget har bara blivit värre. I ett samtal med dig Trettondagen så förstod jag verkligen hur dålig du var. Då var oddsen ändå goda, du kände ett litet uns av bättring.

Har försökt att nå dig men inte lyckats. Kontaktade din dotter via FB och fick reda på hur eländigt det är. Jag kan inte släppa tanken på dig. Kämpa, kämpa och åter kämpa.

Det som håller mig uppe är att jag talat om för dig vad du betytt (under dag 7 finns min uppskattning till dig och vi har gemensamt läst den). Du betyder otroligt mycket för mig. Hur lång tid det än går mellan våra möten, så är du aldrig långt borta. Skratt, gråt, roliga upptåg, många fikastunder har vi framför oss. KÄMPA!!!! Och hela familjen, make, barn och barnbarn kämpa på!!!

Måtte det vända snart!!!! Styrkekramar i massor!

Långt mellan inläggen

Det är långt mellan inläggen i bloggen nu.

Någon riktigt bra orsak har jag inte, men en tanke är att jag prioriterar så mycket annat. Mycket tid ägnas jobbet. Det är så underbart att känna att man hittat rätt. Ett kanonroligt jobb för mig. Jag är så tacksam mot Anna som tipsade om det, och givetvis till arbetsgivaren som vill ge mig en chans.

Numera är det alltså tidiga bilturer till grannstaden, jobba och sedan hem. Föreningslivet har också tagit fart, så det är några timmar varje vecka som ägnas åt klubben. Kul, spännande och hopp om att jobbet ger resultat.

Egentligen händer inte så mycket mer. Ett ganska normalt liv, äta, sova och jobba. Men jag är nöjd med det. Väntar på att vårsolen ska visa sig ordentligt så att man kan njuta lite utomhus när tid finns.

Sköt om er nu så hör vi kanske snart igen!