Nu har båda maken och jag legat däckade i influensa sedan i måndags. Hög feber, hosta, värk i kropp och hur mycket snuva som helst. Men vi överlever.
Dessa dagar har så många tankar kring min vän som inte fick fortsätta leva cirkulerat i mitt huvud. Kan inte ta till mig att hon inte finns. Varför, varför och åter varför! Den trognaste och finaste vän man kan ha. Du som alltid satte alla andra i centrum. Du fanns alltid till för alla.
Mina tårar trillar, jag skrattar åt små minnen, tårarna trillar och det ständigt dyker upp nya saker. Tack än en gång för allt vad du betytt för mig genom åren. Tomrummet efter dig kommer aldrig att fyllas. Ditt minne bevaras i mitt innersta hjärterum och jag hoppas din familj hittar styrka och kärlek i varandra. Du kommer att finnas med och leda dom genom allt det svåra som ligger framför dem.
Sov i ro!!!!
Glöm inte att tala om för era vänner vad de betyder för er. Just nu är jag glad för att jag gjorde det när tid fanns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar