finns en av mina finaste, bästa vänner. Du har det otroligt kämpigt nu. Du är nersövd och andras med respirator. Allt har gått fel. Du insjuknade för drygt 2 månader sedan och läget har bara blivit värre. I ett samtal med dig Trettondagen så förstod jag verkligen hur dålig du var. Då var oddsen ändå goda, du kände ett litet uns av bättring.
Har försökt att nå dig men inte lyckats. Kontaktade din dotter via FB och fick reda på hur eländigt det är. Jag kan inte släppa tanken på dig. Kämpa, kämpa och åter kämpa.
Det som håller mig uppe är att jag talat om för dig vad du betytt (under dag 7 finns min uppskattning till dig och vi har gemensamt läst den). Du betyder otroligt mycket för mig. Hur lång tid det än går mellan våra möten, så är du aldrig långt borta. Skratt, gråt, roliga upptåg, många fikastunder har vi framför oss. KÄMPA!!!! Och hela familjen, make, barn och barnbarn kämpa på!!!
Måtte det vända snart!!!! Styrkekramar i massor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar