3 jobbdagar

Tack underbara arbetsplats för att ni tar emot mig så fint. Jag har jobbat 6 timmar per dag, vilket är fullt tillräckligt kan jag lova.

Tack underbara vänner och bekanta, ni lyfter mig med kommentarer, samtal, blommor, brev, sms:s etc.

Tack för att du har din skyddande hand över mig. Jag är lugn i vårt hem, du utstrålade lugn, såg till att vi alla trivdes och du var alltid dig själv. Du fortsätter att hålla din hand över mig, känner mig trots den värsta, värsta saknaden, lugn när jag kommer till vårt älskade hus. Du ser till att jag sover lugnt, med hjälp av min medicin men just nu sprutar mina tårar.

Alla säger att jag är stark, att jag är duktig etc men fy tusan hjärtat - jag är inte duktig utan dig. Kom hem till mig igen! Låt mig vakna ur min mardröm, låt mig få höra din röst en gång till, låt mig få känna dina, stora ljuvliga händer mot min kropp, låt mig få bolla mina tankar och allt annat med dig. Du är mitt allt!

Jag ska försöka göra lite småpyssel i helgen, du vet det där nödvändiga som jag ibland kunde tycka var avkoppling. Det är inte avkopplande när inte du kommenterar vad som är gjort. Det är nödvändigt för att överleva nu.

Att jag skulle behöva sitta här och fylla i en massa papper som hela tiden innehåller ett dödsdatum, ditt dödsdatum det är horribelt. Det här är inget jag önskar någon, kan jag lova. Att behöva stå 45 minuter i kö på försäkringskassan för att få ett intyg som talar om att du aldrig varit sjukskriven, fy tusan. Varför kan man inte hämta det på nätet?

Nu hjärtat ska jag gå och torka mina tårar, säga skål till dig och gå till härliga grannar för god mat och försöka kolla på Let's Dance.

Älskade kom hem!!!!

Ont i magen

Usch, jag ska åka till jobbet idag. Jag vill försöka få rutin. Men jag har ont i magen och mår nästan lite illa.

Men jag ska försöka, går det inte åker jag hem.

Kram till er alla

Mitt livs värsta vecka

En hel vecka i detta hemska kaos har gått. En vecka fylla med alla dessa fina ord, meddelande, blommor, samtal och besök. Jag kan inte nog påpeka vad det betyder. Man får älta, älta och gråta tillsammans med alla fina nära, kära, vänner och bekanta. Detta tar mig ett kliv framåt, och rätt var det är går det fyra bakåt. Så lyfts jag igenom av nytt ältande.

Jag har en tungt eftermiddag framför mig Prästen som ska jordfästa det finaste jag haft, kommer på besök. Tur att vi pratat så mycket, så jag vet precis hur han vill ha det. Men varför ska jag behöva berätta detta nu???? Vi skulle ju bli gamla tillsammans.

Satt i morse, gick tillbaka en vecka i mina tankar, tittade ut på en helt fantastisk soluppgång och ställde mig frågan: Varför fick du inte se flera soluppgångar? Solens upp- och nedgång samt alla vackra mångator vi beundrat. Vi ska tillsammans fortsätta att njuta av denna utsikt. Vi sa många gånger att det var skönt att vi inte tog allt detta för givet, utan fortsatte kommentera att vi levde i paradiset. Vi njöt, vi satt på kvällarna med ett glas vin och tittade ut över sjön. Vi verkligen njöt.

Du har lärt mig att vara mig själv, att inte göra något jag inte vill. Jag känner att du kommer fortsätta leda mig i det här nya, påtvungna livet.

Ett telefonsamtal igår berättade om biskop Martin Lönnebo som jobbade mycket under tsunamin. Han fick frågan om hur hanterade detta med död och dödsbesked, mitt i allt kaos. Han sa så kloka ord. Döden är aldrig längre bort än ett andetag, för någon. Det är ju faktiskt sant.

Så alla som läser det här, ta vara på det som finns NU, njut och gör det ni vill och kan.

Kram till er alla

Ställ tillbaka klockan

Jag vill vakna upp en morgon som den här och inse att vi ställt tillbaka klockan. Min älskade ska krama och pussa mig innan han åker till jobbet, precis som han gjort varje dag under de fina år vi haft. Jag vill, jag vill ha dig här, hjärtat.

Jag sover lugnt med hjälp av medicin och vetskap om att du vakar över mig. Men varje morgon, strax före kl. 05.00, den tid du åkte till jobbet, så vaknar jag. Det kanske är din puss som väcker mig. Jag hoppas att det är så. Tacksam för att jag trots i allt elände kan sova några timmar varje natt. För att orka behöver jag det.

Idag ska jag åka till banken. Så mycket att fixa, men jag ska orka. Jag ska orka för din skull.

Jag sitter i ett blomsterhav och skriver. Tänk vad många fina människor som finns runt om oss. Jag har ju varit lite motståndare till blommor vid sådana här situationer. Nu inser jag hur mycket det värmer.

Jag känner också ett behov av ensamhet. Behöver få skrika ut min sorg när jag är själv. Jag låter mina tårar rinna fritt, jag lyssnar på vår musik, jag vankar fram och tillbaka som du gjorde sista natten. Jag har behov av att göra så här. Samtidigt har jag ett stort behov av alla människor, så med andra ord blir det kaos.

Jag kan inte planera ordentligt, och det vet du - det är inte jag. Kontrollfreak kallade du mig, nu har jag inte kontroll längre. Men du var också kontrollfreak så du håller nog någorlunda kontroll på mig så jag fixar det jag ska.

Jag saknar dig så jäkla mycket. Saknar, saknar och åter saknar. Kan vi ställa tillbaka klockan?

Alla underbara människor

Tänk vad tankar, ord, sms, blommor, meddelande kan göra. Ni är så underbara alla runt omkring mig.
Igår hade jag vänner och barn omkring från tidig morgon till sen kväll.

Jag ältar och ältar och åter ältar: Varför du mitt hjärta var tvungen att lämna mig?

Våra barn är helt suveräna, ringer, sms:ar, är här - de finns hela tiden och saknar dig så.

Jag vet att du finns här, för du låter mig sova några timmar varje natt. Jag känner hur du vakar över mig. Jag älskar dig mitt hjärta!!!

Nu på morgonen har jag suttit här och lyssnat igenom "vår" musik. Varför ska jag behöva göra det. Som tur är var vi kloka, förberedde vårt avsked och skrev ner allt. Jag kommer att lägga till lite mer musik som jag vet att du tyckte om. Din "önskemusik" kommer att spelas vid ditt avsked hjärtat.

Jag ska göra allt för att ditt avsked ska bli så ljust som du önskat. Men jag kan inte förstå att det finns någon mening i det här. Du ska vara här, du ska gå här och se till att vi alla mår bra. Se till att funkar, gå här i dina älskade mysbyxor och din T-shirt, komma och pussa på mig och vi talar om för varandra hur mycket vi älskar varandra. Kom hit!!! Jag saknar dig så!

De som läser bloggen kommer inte att få något sammanhang i det jag skriver, jag kan inte koncentrera mig, men bloggen är min ventil nu i min förtvivlan. Vill ha dig här - hoppas att du läser vad jag skriver. Du tyckte om när jag skrev.

Anette var hos mig igår och även Ingalill. Vi vet att ni, Du, Eddie och Janne sitter på er molntapp och vakar över oss.
Nu kommer snart Johan, Sofia med barnen, du måtro att jag längtar efter att få krama om dom.

Varför, varför, varför? Kom hit!

En kväll i din anda

Mitt hjärta brister! Jag är bara halv!!

Idag kom vår älskade grannar hem från 4 veckor i Thailand. Vi hade planerat att bjuda på mat och dryck. Det gick inte som vi trott. Du mitt hjärta, lämnade jordelivet.

De kom hit i eftermiddag, grät, skrattade, grät och pratade. Så skönt att få hålla om dessa människor. Sedan bjöd de mig på mat och dryck istället. Allt blev omvänt - utom en sak. Vi åt god mat och drack i din andra älskade Görgen.

Maria och Christer har också varit här. Som vi alla andra - förkrossade! Du har gett så fina avtryck och jag får så mycket omtanke. Allt du lärt mig - var dig själv! Det hjälper. Det vi gett till andra får jag nu känna i form av all omtanke.

Här sitter du hjärtat, i din älskade T-shirt från Svensk Cater. Du är djupt koncentrerad - vet inte på vad, och hela ditt ansikte ler. Så log du mot mig varje, varje dag. Vi berättade för varandra hur mycket vi älskade varandra och att vi funnit vår livskamrat. Kärlek!

Jag lovar dig - jag ska komma igenom det här. Det hade du velat och det hade du gjort. Vi har så fina barn och barnbarn tillsammans, sådan omtanke sådan kärlek. Jag känner mig trygg - men jag saknar dig så in i h-vete. Vill ha din bamsekram, vill ha dina smekningar, vill ha din godnattpuss - jag vill ha dig här och nu.

Du har dessa dagar visat att du månar om mig än, tydliga tecken och jag vill ha fler. Kan också se Janne, Eddie och dig sitta på en liten molntuss och ha koll på oss. "kocka-fan" med vänner - se till att vi mår bra. Älskar, och åter älskar dig!

Varför, varför, och åter varför?

Något av det allra värsta som kan hända har hänt. Min älskade, älskade man, Görgen har somnat in.







Varför? Hur kan det här vara möjligt?

Den absolut ödmjukaste, omtänksammaste person som fanns, varför du? Du har glatt dig så otroligt åt att få gå i pension. Du hade så mycket planer för vad du skulle göra i höst. Många projekt som du funderade på. Du kände en sån glädje över att kunna sluta jobba lite tidigare. Du hade lovat mig att nu ska du ha semester från alla hemsysslor. Dom ska jag fixa. Varför fick du inte göra så.

Det är så mycket tankar som far i mitt huvud. Jag kan inte riktigt sortera dom. Och vår "lilla" katt, Nisse han springer här och letar efter dig. Vem ska nu stycka lite oxfilé eller något annat kött och sen se till att du får del av det?
Vem ska servera mig ett glas vin när jag kommer från jobbet? Snälla, säg att det inte är sant, säg att du kommer tillbaka.

Vem ska busa med barnbarnen, du som bara älskade det? På ett så naturligt sätt så var du ALLTID där. Du bara fanns för oss alla.
Du har sett till att vi är en underbar familj, dina barn och mina barn och alla barnbarn. Precis som vi sagt så många gånger - det är våra barn. Vår familj som vi skapat, som blev vår familj för 14 år sedan. De stöttar mig nu, de är min trygghet. Jag ÄLSKAR DIG!!!!

Det här är nog det rörigaste inlägg jag gjort, men vad gör det? Hela jag är i uppror, och då avspeglar det sig här.

Jag kommer att skriva av mig här på bloggen. Du gillade när jag skrev och nu ska jag ta tag i det.

Älskade, älskade, älskade du - vila i frid och fortsätt att ta hand om mig, så som du gjort de här hemska dagarna!!!!

Sovmorgon - vad är det?

Kan inte förstå varför jag inte kan sova - när jag får. Varit uppe i drygt 1 timma och klockan är snart halv åtta. Försökt mig på Melodikrysset ensam, men det gick inte så bra.

Hade en jättefin Alla hjärtans dag i går. Bubbel och skaldjur tillsammans med min man, mitt hjärta! Jag njöt i stora mått. Hoppas att alla nära och kära också hade en fin dag. Och har fina dagar framöver också. Det gäller ju att ta vara på tiden. Alltför ofta får man bevis på att leva i nuet är viktigt.

Den här lördagen ska jag ta tag i tvättbestyr, städa av med vänsterhanden, för lite damm i hörnen dör vi inte av. Det blåser jättemycket ute, så jag försöker nog vara inomhus så mycket som möjligt.

Nu vill jag bara säga - ta vara på dagen, njut och sköt om er!

Styrelsekväll

Snabbt hem från jobbet idag. Och vilken tur jag har världens bästa man - han fixar maten och jag förbereder mitt styrelsemöte.

Känns som det kommer att gå snabbt ikväll, lite oroligt är det. Har ett avhopp som ger oss andra lite att fundera på.

I helgen bakade jag världens godaste cheesecake. Ska lägga upp receptet om någon efterfrågar det.

Sköt om er ikväll.

Ska jag skriva?

Har länge funderat på om jag skriva något mer på min blogg. När man läser igenom det man skrivit tidigare så inser man att det är kul. En bra dagbok att gå tillbaka till ibland. Att minnas hur man känt och bli påmind om livets händelser.

Samtidigt tycker jag inte att tiden finns. Jag är ju inte anställningslös längre, sedan ett år tillbaka har jag ett jobb och resterande tid ägnas åt familj och framför allt min underbara man.

Jag börjar tänka i banor att jag kanske trots allt ska göra en liten uppdatering några gånger i veckan. Har jag då något som kan ge något till andra? Nej, jag ska göra det här för min egen skull. En gång kanske det är kul för de som överlever mig. Ett minne - så här levde Elsa!

Idag har jag varit på klubben, skickat in föreningsbidrag och LOK-stöd. Håller på att lära upp efterträdare för nu är min tid i Motala Handboll lätt räknad. Jag slutar i maj månad. Efter 7 år som ordförande så är det dags för nya krafter att ta vid. Ska faktiskt bli skönt. Saknar engagemang från föräldrar och svårt att få till en organisation som blickar framåt. Man kan inte stå still och stampa, så här har vi alltid gjort. Det håller inte i ett samhälle som blir hårdare och hårdare. Vi måste måna mycket mer om våra ungdomar. Och utan engagemang är det inte så lätt. Ingen har tid att ge lite, lite av sin tid för att få se ungdomar utvecklas.

De som är ledare idag - sträck på er. Ni gör ett jättejobb! Ni tar en risk - snart är ni utslitna. Ni behöver bli så många fler. Men ni som finns, än en gång, ni gör ett jättejobb.

Nu ska jag ta mig en stund i pysselhörnan. Sköt om er!