Varför, varför, och åter varför?

Något av det allra värsta som kan hända har hänt. Min älskade, älskade man, Görgen har somnat in.







Varför? Hur kan det här vara möjligt?

Den absolut ödmjukaste, omtänksammaste person som fanns, varför du? Du har glatt dig så otroligt åt att få gå i pension. Du hade så mycket planer för vad du skulle göra i höst. Många projekt som du funderade på. Du kände en sån glädje över att kunna sluta jobba lite tidigare. Du hade lovat mig att nu ska du ha semester från alla hemsysslor. Dom ska jag fixa. Varför fick du inte göra så.

Det är så mycket tankar som far i mitt huvud. Jag kan inte riktigt sortera dom. Och vår "lilla" katt, Nisse han springer här och letar efter dig. Vem ska nu stycka lite oxfilé eller något annat kött och sen se till att du får del av det?
Vem ska servera mig ett glas vin när jag kommer från jobbet? Snälla, säg att det inte är sant, säg att du kommer tillbaka.

Vem ska busa med barnbarnen, du som bara älskade det? På ett så naturligt sätt så var du ALLTID där. Du bara fanns för oss alla.
Du har sett till att vi är en underbar familj, dina barn och mina barn och alla barnbarn. Precis som vi sagt så många gånger - det är våra barn. Vår familj som vi skapat, som blev vår familj för 14 år sedan. De stöttar mig nu, de är min trygghet. Jag ÄLSKAR DIG!!!!

Det här är nog det rörigaste inlägg jag gjort, men vad gör det? Hela jag är i uppror, och då avspeglar det sig här.

Jag kommer att skriva av mig här på bloggen. Du gillade när jag skrev och nu ska jag ta tag i det.

Älskade, älskade, älskade du - vila i frid och fortsätt att ta hand om mig, så som du gjort de här hemska dagarna!!!!