Tack underbara arbetsplats för att ni tar emot mig så fint. Jag har jobbat 6 timmar per dag, vilket är fullt tillräckligt kan jag lova.
Tack underbara vänner och bekanta, ni lyfter mig med kommentarer, samtal, blommor, brev, sms:s etc.
Tack för att du har din skyddande hand över mig. Jag är lugn i vårt hem, du utstrålade lugn, såg till att vi alla trivdes och du var alltid dig själv. Du fortsätter att hålla din hand över mig, känner mig trots den värsta, värsta saknaden, lugn när jag kommer till vårt älskade hus. Du ser till att jag sover lugnt, med hjälp av min medicin men just nu sprutar mina tårar.
Alla säger att jag är stark, att jag är duktig etc men fy tusan hjärtat - jag är inte duktig utan dig. Kom hem till mig igen! Låt mig vakna ur min mardröm, låt mig få höra din röst en gång till, låt mig få känna dina, stora ljuvliga händer mot min kropp, låt mig få bolla mina tankar och allt annat med dig. Du är mitt allt!
Jag ska försöka göra lite småpyssel i helgen, du vet det där nödvändiga som jag ibland kunde tycka var avkoppling. Det är inte avkopplande när inte du kommenterar vad som är gjort. Det är nödvändigt för att överleva nu.
Att jag skulle behöva sitta här och fylla i en massa papper som hela tiden innehåller ett dödsdatum, ditt dödsdatum det är horribelt. Det här är inget jag önskar någon, kan jag lova. Att behöva stå 45 minuter i kö på försäkringskassan för att få ett intyg som talar om att du aldrig varit sjukskriven, fy tusan. Varför kan man inte hämta det på nätet?
Nu hjärtat ska jag gå och torka mina tårar, säga skål till dig och gå till härliga grannar för god mat och försöka kolla på Let's Dance.
Älskade kom hem!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar