Tänk vad tankar, ord, sms, blommor, meddelande kan göra. Ni är så underbara alla runt omkring mig.
Igår hade jag vänner och barn omkring från tidig morgon till sen kväll.
Jag ältar och ältar och åter ältar: Varför du mitt hjärta var tvungen att lämna mig?
Våra barn är helt suveräna, ringer, sms:ar, är här - de finns hela tiden och saknar dig så.
Jag vet att du finns här, för du låter mig sova några timmar varje natt. Jag känner hur du vakar över mig. Jag älskar dig mitt hjärta!!!
Nu på morgonen har jag suttit här och lyssnat igenom "vår" musik. Varför ska jag behöva göra det. Som tur är var vi kloka, förberedde vårt avsked och skrev ner allt. Jag kommer att lägga till lite mer musik som jag vet att du tyckte om. Din "önskemusik" kommer att spelas vid ditt avsked hjärtat.
Jag ska göra allt för att ditt avsked ska bli så ljust som du önskat. Men jag kan inte förstå att det finns någon mening i det här. Du ska vara här, du ska gå här och se till att vi alla mår bra. Se till att funkar, gå här i dina älskade mysbyxor och din T-shirt, komma och pussa på mig och vi talar om för varandra hur mycket vi älskar varandra. Kom hit!!! Jag saknar dig så!
De som läser bloggen kommer inte att få något sammanhang i det jag skriver, jag kan inte koncentrera mig, men bloggen är min ventil nu i min förtvivlan. Vill ha dig här - hoppas att du läser vad jag skriver. Du tyckte om när jag skrev.
Anette var hos mig igår och även Ingalill. Vi vet att ni, Du, Eddie och Janne sitter på er molntapp och vakar över oss.
Nu kommer snart Johan, Sofia med barnen, du måtro att jag längtar efter att få krama om dom.
Varför, varför, varför? Kom hit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar