Har länge funderat på om jag skriva något mer på min blogg. När man läser igenom det man skrivit tidigare så inser man att det är kul. En bra dagbok att gå tillbaka till ibland. Att minnas hur man känt och bli påmind om livets händelser.
Samtidigt tycker jag inte att tiden finns. Jag är ju inte anställningslös längre, sedan ett år tillbaka har jag ett jobb och resterande tid ägnas åt familj och framför allt min underbara man.
Jag börjar tänka i banor att jag kanske trots allt ska göra en liten uppdatering några gånger i veckan. Har jag då något som kan ge något till andra? Nej, jag ska göra det här för min egen skull. En gång kanske det är kul för de som överlever mig. Ett minne - så här levde Elsa!
Idag har jag varit på klubben, skickat in föreningsbidrag och LOK-stöd. Håller på att lära upp efterträdare för nu är min tid i Motala Handboll lätt räknad. Jag slutar i maj månad. Efter 7 år som ordförande så är det dags för nya krafter att ta vid. Ska faktiskt bli skönt. Saknar engagemang från föräldrar och svårt att få till en organisation som blickar framåt. Man kan inte stå still och stampa, så här har vi alltid gjort. Det håller inte i ett samhälle som blir hårdare och hårdare. Vi måste måna mycket mer om våra ungdomar. Och utan engagemang är det inte så lätt. Ingen har tid att ge lite, lite av sin tid för att få se ungdomar utvecklas.
De som är ledare idag - sträck på er. Ni gör ett jättejobb! Ni tar en risk - snart är ni utslitna. Ni behöver bli så många fler. Men ni som finns, än en gång, ni gör ett jättejobb.
Nu ska jag ta mig en stund i pysselhörnan. Sköt om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar