Igår eftermiddag somnade min bloggvän Linda in. Efter 16 månaders kämpande fick hon somna in i närvaro av sina nära och kära. Livet är inte rättvist, att en 34-årig 4-barnsmamma ska behöva lämna make och barn ensamma. Fruktansvärt! Hoppas att alla i hennes omgivning orkar att leva vidare i hennes underbara anda. Ett fint minne för barnen kommer hennes underbara blogg att vara. De kan via den lära känna sin mamma, främst de två minsta som inte kommer att komma ihåg sin mamma. Sov gott, Linda.
I mitt eget liv är det full fart med två små barn hemma. Men oj vad härligt. Nu hoppas vi att mamman snart blir bättre och att hon verkligen tar det här som ett tecken på att lugna ner sig.
Nu kör vi - jag ska sätta in en slant på Lindas insamling till cancerfonden. Hoppas det i framtiden kan hjälpa andra. http://lindaskriver.blogspot.com/
Sköt om er och var tacksamma för att vi har varandra!
Uscha mej, detta är fruktansvärt:-( De gör ont i mej...
SvaraRaderaKramar till dej