onsdag 2 februari 2011

In i dimman

ungefär så känner jag mig. Hostmedicinen gör mig så seg, så seg. Känns inte som jag vill vakna upp ordentligt, fast vaken är jag. Varför ska hostan komma tillbaka, just när jag kände mig pigg?

Satt och funderade i bilen till jobbet - varför ska så många se problem och inte lösningar? Inom klubben har vi fått ett nytt uppdrag, och givetvis passar inte lösningen vi föreslagit alla. Men att försöka lösa det istället för att klaga - nej det finns inte. Någon annan ska lösa problemet - och min undran är: Vem är någon annan? Hur man än vänder sig har man rumpan bak. Så sant, så sant. Nu får vi vänta och se, någon annan kanske fixar så att ALLA blir nöjda.

Halva veckan har snart gått, ljuset som jag ofta pratar om, kommer tidigare och tidigare. Och det njuter jag av. Idag såg jag att de flesta gärden på vägen hit är snart snöfria. Vad fort det går...

En extra tanke i dag skänker jag till alla i omgivningen som inte mår bra, förkylningar, ryggont, relationsbekymmer etc. Ni vet vilka ni är, ha det extra gott idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar