Jag börjar bli lite irriterad på mig själv - varför tar jag inte tillfället i akt och gör det jag verkligen vill. Istället ägnar jag mig åt att fixa en massa saker så att andra blir nöjda. Jag fixar och trixar för att underlätta föreningsarbetet och visst ger det massor tillbaka. Men är det vad jag vill pyssla med nu när jag är anställningslös? Jag börjar faktiskt fundera på att begränsa det arbetet till 1 dag/vecka. Varför ska jag göra det, bara för att jag är anställningslös? I föreningslivet jobbar vi alla ideellt och tillsammans.
En promenad, ta vara på en underbar höstdag i trädgården, träffa mina vänner, ta tag i ett fotoprojekt som jag gärna vill genomföra, städa och pyssla - det är egentligen det jag vill. Inte vara bunden av tider, utan fånga stunden som den är - just här och nu.
Jag måste nog ta mig i kragen, göra något jag verkligen vill och hitta lite energi så här mitt i veckan. Ut i solskenet ska jag gå....
Tänk tillbaka - hur gjorde Du förra gången Du fick jobb, vad gick Du igenom innan Du kom dithän och försök hoppa över allt det oväsentliga och gå direkt på pudelns kärna. Ja, vad f-n vet jag? Jag jobbar ju!
SvaraRaderaSka försöka hoppa lite, och skynda till nytt jobb.
SvaraRadera