Dagarna lunkar på, ganska dystra men på något sätt klarar man av vardagen.
Hela eftermiddagen i onsdags ägnades åt en minnesbok från jordfästningen. Begravningsbyrån fick inte rätsida på alla namn som skänkt pengar till Hjärt- och lungfonden. För att det skulle bli rätt i böckerna så ryckte jag in och hjälpte till. Jag vill verkligen att alla skulle finnas med, skulle kännas jättekonstigt om man missade någon. Min förhoppning är att någon nu blir hjälpt av den stora summa pengar som alla vänner bidraget med. Om någon kan slippa gå igenom detta helvete, då har alla bidragit till något gott.
Jag tycker att det mitt i sorgen kommer fram fler och fler minnen av allt fint vi gjort. Saknar dock så fruktansvärt mycket all beröring som vi gett varandra. Den där handen som rör vid mig vid alla tillfällen som gavs, den där pussen när vi gick förbi varandra. Godnattpussen och morgonpussen som var så viktig för oss. Kramarna i TV-soffan och alla härliga stunder vid matbordet. Nu blir det en slängpuss till fotot som står framme. Ett godnatt och godmorgon till ett foto - det är inte sant att det ska vara så här framöver.
Ett brev i brevlådan igår som berättar att min älskade finns i minneslunden på griftegården. En vacker plats på den här jorden, men han ska inte vara där. Han ska vara hemma hos mig. Jag får försöka ta mig till platsen och minnas allt ljus han gett oss alla.
Kram till er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar