Tårar och skratt = Livet

Att det kan finnas så mycket tårar. Hela jag bara brast vid vårt fina avsked i går. De känslor som rusade genom min kropp går inte att beskriva.

Att sitta längst fram i kyrkan, tittade på kortet av min älskade, barnens älskade, barnbarnens älskade, alla släktingars älskade, alla vänners vän - så tufft. Att höra musiken som hjärtat och jag valt - och som vi trodde skulle spelas om så där 25-30 år, så ont, så ont, så ont.

Idag är hela min kropp totalt utmattad. Jag ler dock mer idag. Åt den fina stunden vi trots allt fick, åt alla som delade den här stunden med oss och på något sätt lyfte oss i sorgen.

Jag kan höra skratten från minnesstunden, jag kan höra minnesorden med ett leende. Du gjorde skillnad för många och du fanns till för många.

Tyvärr orkade jag inte riktigt hålla det tal jag skrivit. Men det gjorde Karin på ett så fint sätt. Jag tänker faktiskt avsluta det här inlägget med mitt brustna hjärtas ord till min älskade:

Du var allt jag nånsin önskat
Du var allt jag nånsin drömt
Du var den som fick mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du var den som fick mig hoppas
Du var den som fick mig le
All min kärlek fick du bära

Tack alla ni underbara som kommit hit idag för att stödja oss i familjen. Den svåraste dagen i våra liv. Den finaste av alla, vår älskade Görgen, har lämnat oss i en oändlig sorg. Vi har svårt att tro att det är sant.

Görgen fanns till för oss alla. Han tog aldrig någon stor plats, men han fanns och han fixade allt. Han gjorde fina avtryck hos alla som träffade honom.

Han var vår trygghet, en stor stark nallebjörn som månade om att alla runtomkring honom skulle trivas. Ingenting var någonsin omöjligt.

Han älskade vårt hus, Sommarro. Han såg fram emot att få gå i pension lite tidigare och att bara få vara…. Han hade många planer som han skulle genomföra. Det blev inte så.

Jag lovar att jag ska försöka genomföra stora delar av dessa planer, framför allt med hjälp av familj och vänner.

Den ofrivilliga framtiden vi nu går till mötes utan honom kommer att bli tuff, oerhört tuff. Men för att hedra dig, minnas dig, så ska vi tillsammans klara av även den. Dina avtryck finns kvar och tillsammans med er, alla fina vänner, släkt, barn och barnbarn så kommer vi att klara den, hur omöjligt det än känns just nu.

Våra hjärtan har gått i tusen bitar, men längst därinne ska vi gömma alla härliga minnen av dig, min älskade. Vi ska minnas din mat, dina skämt, dina kramar, ja alla har vi våra egna minnen som vi gömmer djupt, djupt inom oss.
Vi ska föra ditt lugn vidare. Vårt älskade Sommarro ska fortsätta att vara ett pensionat, alla har alltid varit och ska alltid vara välkomna.

Karshults sommarstugeområde är sig inte likt. Ytterligare en hustomte har somnat in.
2 av dina bästa vänner, Janne och Eddie, har gått före, och jag är övertygad om att ni 3, sitter på en molntuss, tar en öl, snackar lite småskit och skrattar.

Sov i ro världens bästa Gögga!