Lill-lördag

Vanliga veckor brukade G och jag fira lite lill-lördag.

Om idag, varit för några veckor sedan hade jag känt mig jätteglad. Jag ska vara ledig torsdag och fredag. Alltid skönt med en liten kortvecka.

Den här gången är det hemskt! Jag är ledig för att jag ska ta ett sista farväl av dig mitt hjärta. Mitt eget hjärta brister snart. Det kan inte vara sant, låt mig spola tillbaka bandet - du ska vara här med mig och fira lill-lördag. Duka lite fint, dricka lite vin, äta gott och prata så som vi alltid gjorde.

Det enda som kan få mig att le är de härliga stunder av just prat som vi haft. Stött, blött, diskuterat, planerat och mycket mer. Jag ska aldrig mer planera, inte långt fram. Det blir inte som man tänkt sig.

Att behöva komma hem idag, plocka upp varor till kylen och veta att jag aldrig mer får dela en måltid med dig, min finaste. Att jag i morgon ska gå till frissan och ingen som talar om att jag är vacker när jag kommer hem. Att behöva städa för att det kommer gäster som ska vara med på gudstjänsten. Jag brister snart. Hela kroppen skakar. Jag vill inte vara med.

Ingen älskade att fråga om jag kommit ihåg allt, ingen att bolla med. Jo, jag har så många fina omkring som jag fråga och be om hjälp - men jag vill ha dig!!!! Vi visste alltid precis vad den andra parten ville, vi såg på varandra och kunde direkt utläsa hur dagen varit. Vi kramades varje dag - jag vill ha en kram av dig nu.

Nu ska jag sätta mig och korrekturläsa programmet till din begravning - j-la lill-lördag.

Som tur är kommer en fin, kär kompis hit ikväll. Så jag kommer att skåla med dig hjärtat när jag tar ett glas vin.

Den värsta dagen i mitt liv väntar runt hörnet - fredag! Hur ska jag överleva?