Här sitter jag i vår soffa. Helt ensam, efter att underbara grannar varit här. Ingen öm man som ger mig en kram.
Det är kvällen innan värsta dagen i mitt liv. Jag och många med mig, ska imorgon ta farväl av min älskling. Så grymt livet kan vara. Varför och åter varför fick vi inte uppleva mer?
Jag hoppas att vårt avsked blir så ljust och fint det bara kan, i en sådan här stund. Du är värd allas våra omtankar och avsked. Du är underbar och du har gett så mycket avtryck på alla som mött dig.
En före detta arbetskamrat till dig har hjälpt mig att hitta serveringspersonal. ALLA hjärtat ställer upp på oss. Vi får tillbaka av det vi gett. Det var så vi alltid sa, som man behandlar andra, så vill man bli behandlad själv. Och det har visat sig dessa hemska dagar. Så många som ger bevis på detta.
Jag tror att det kommer att bli en hemsk natt, men kanske med din hjälp kan jag kanske sova lite grann. Jag känner att du ger mig styrka att klara av morgondagen. Och du ger säkert styrka till alla nära och kära.
Jag skickar dig massor med pussar och kramar och hjälp mig att klara morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar