Mardröm

Igår kväll lyckades jag närvara vid ett möte i klubben där vi diskuterade kommande Vätternrunda. Det gick bra och jag var närvarande. Vi har många som bokat in sovplatser i år, jätteskoj för klubben.

Åkte hem, hade några telefonsamtal - som betyder så mycket. Får be om förlåtelse till alla att jag kanske inte är den bästa på att ringa just nu. Tror att det har med att jag har koncentrationssvårigheter. Kollade på TV och gick till sängs.

Jag har dock börjat att få mardrömmar. Jag lever i en mardröm där mitt hjärta ryckts ifrån mig och nu hemsöker mardrömmarna mig på natten.

Vi, G och jag, är ute och åker bil, kör över en kant, rakt ner i vattnet. Jag kommer ur bilen men inte mitt hjärta. Den blick som är mitt sista minne av hjärtat, den blicken har han i bilen. Jag vaknar upp, inser att han är borta. Inte i en drunkningsolycka utan genom sjukdom. Försöker somna om och samma dröm upprepas.

Den enorma saknaden börjar krypa på mig. Han är inte bortrest på semester, han är verkligen borta. Det borde räcka att jag lever i den mardrömmen på dagarna, jag vill få ro när jag sover.

Tänk om båda mardrömmarna kunde försvinna, att mitt hjärta återvänder till mig. Att kunna sudda ut den senaste månaden i mitt liv, det vore underbart. Tyvärr vet jag inom mig att det inte är möjligt.

Saknar, saknar och åter saknar. Jag är halv, kommer jag någonsin att bli hel?