1 månad

Idag hjärtat mitt är det 1 månad sedan du lämnade mig. En månad som är ett svart tomrum i mitt liv. Jag kan inte förstå att du inte kommer hem.

I bilen in till jobbet idag, så följde jag på klockan hur det var den 18:e februari. Ungefär när de gav dig smärtlindring, ungefär när de fyllde på och till slut när du desperat ropade hur ont det gjorde och sedan föll ihop. Jag går igenom förloppet, minut för minut och tänker att det inte är sant. Det är nog en dröm.

Man säger att drömmar kan bli verklighet. Tyvärr vet jag att du aldrig kommer tillbaka till verkligheten. Det enda jag vet är att du fortfarande vakar över mig. Du sprider ditt lugn i hemmet.

Igår kväll kom Jessica med familj och spenderade kvällen och natten i vårt hus. Skönt!

Fast jag känner att jag ibland behöver ensamheten och då säger jag ifrån till alla. Och alla är så förstående.

Mitt hjärta gråter, tårar rinner på min kind. Älskade du!