Här sitter jag en söndagsmorgon och tittar ut över sjön. En ljuvlig soluppgång finns där ute. Det är vackert. Men i mitt hjärta är det solnedgång.
Ingen älskad make att fixa frukost till. Att berätta för om den här vackra soluppgången.
Ingen att planera dagen tillsammans med. En sån där skön söndag som vi brukade ha. Kanske ta att städa av lite, det börjar bli lite trädgårdsdax så vi hade säkert fixat till lite utomhus.
En härlig söndagslunch och en ännu bättre söndagskväll med god mat.
Det spelar ingen roll hur vacker soluppgången är. I mitt hjärta är det solnedgång och tomt.
Orkade med att gå på lite handboll i går kväll, men det var tungt. Tur att medlemmarna är så fantastiska och mötte mig med många kramar. Jobbigt var det, men jag tror att första gången är värst.
Tog några glas vin tillsammans med grannar och somnade tidigt. Din lille Nisse sover tätt intill mig nu vissa kvällar. Vissa kvällar blir han kvar på soffan. Han har inte varit i din säng sen den där hemska dagen för snart en månad sedan.
Mina tårar rinner, jag vill att du är med mig! Saknar dig så mycket - undrar om jag någonsin kan känna soluppgång i kroppen igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar