Latmasken

i mig gör sig påmind. I går kväll blev det inte många knop, utan istället njöt jag av ett bad i 22-gradigt vatten, ett glas rosé och god mat. Herr strykjärn väntar fortfarande på att få arbeta lite tillsammans med mig. Nu måste jag ta tag i den stora högen.

Jag satt också och tänkte på förra sommaren. Det var en oviss period i mitt liv, mycket provtagningar och ovisshet om vad det var för sjukdomar som drabbat mig. Röntgen, blodprover och läkarbesök avlöste varandra hela tiden. Jag konstaterar att jag faktiskt lever än i dag, och jag mår bra. Jag är glad över det, känner tacksamhet och ödmjukhet över att få må så bra som jag gör. Det är inte alla förunnat. Tänker närmast på min granne, som inte mår bra och där vi vet att dagarna är räknade. Puh, det är jobbigt för alla i hans närhet. Funderar mycket på om vi kan göra något mer för att underlätta deras vardag. Jag tror att de vet var vi finns, när de behöver hjälp.

Samtidigt som latmasken gör sig påmind, så känner jag att vi verkligen njuter av nuet. Så det är inte fel att strunta i vissa "måsten", utan bara vara. Dammtussarna hoppas jag att mitt barnbarn tar hand om i dag. Hon sommarjobbar ju hos oss, och i dag är det städdag. Det kanske gör att latmasken får bo kvar i mig, ytterligare en dag.

Kram till er alla, nu kör vi på, oavsett om ni har semester eller jobbar - njut!