Nu är det tidsbrist. Tänk om dygnet kunde ha 48 timmar och man orkade vara vaken. Men jag ska inte klaga. Jag vet att jag i början när jag bloggade, undrade vad jag skulle fördriva tiden med som anställningslös. Nu är jag ju inte anställningslös, jag har anställning - i 3 månader i alla fall. Och jag vet var jag fördriver tiden - inte hemma i alla fall - utan på jobbet. Lite tokig är man nog som lägger ner hela sin själ på ett jobb som man sen kanske inte får behålla......
Men jag är ju sådan - engagemang till tusen om jag väl startat med något. Det är mest synd om familjen (läs mannen) har får göra allt. Men han säger att det är OK och jag litar på det.
Få se om jag hinner skriva varje dag, igår missade jag. Annars får ni vänta lite längre mellan inläggen här i bloggen.....
Ånä, stressa lite till så att Du hinner meddela oss vad som händer och naturligtvis ska Du lägga själen i arbetet - det är ju det som ger mer arbete! Tro mig!
SvaraRaderaTack eRRET du är ett underbart stöd i mitt skrivande och tillvaro. Ta hand om dig och familjen. Kram Elsa
SvaraRadera