Ömhet

Jag känner en ömhet i kroppen. Det är mina muskler som har träningsvärk. Det positiva är att jag nu vet att jag har muskler. Trodde ett tag att de var helt förtvinade eftersom de inte får någon träning. Nu har jag upptäckt att de åtminstone finns kvar i vader, lår, rygg och armar. Senaste veckan har de fått rejäl träning. Promenader och flytt har visat mig att de finns kvar. Det är ömhet.

Jag känner ömhet över att man kan glädja barn och barnbarn genom att hjälpa dem. Den ömheten är en stor kärlek. Jag blir så glad över att kunna finnas till hjälp. Då gör det inget att det skapas ömhet i min kropp.

Jag känner stor ömhet över min man som alltid ställer upp. Den ömhet jag känner för honom övergår nog faktiskt till stor kärlek. Han är fantastisk. Och han känner nog ömhet i sin kropp efter de flyttlass han bar och kånkade på igår. Idag får han vila hur mycket han vill.

Jag känner ömhet över den syskonkärlek som mina flickor visar upp. De hjälper och ställer upp för varandra när det som mest behövs. Både stolthet och ömhet känns över det.

Den här dagen ska ägnas åt lite hushållsbestyr och sedan är det dags för jobb i parken ikväll. Hoppas på att det kommer mycket folk. Tiden går mycket fortare då.

Kram kram till er alla.