Min första anställningslösa dag har börjat. Efter en helg tillsammans med barn, barnbarn och goda vänner så är jag då här. Anställningslös! Det känns jättekonstigt.
Dagen börjar med att jag stiger upp 05.30. Gör klart frukosten, kollar rådjuren utanför fönstret och rätt var det är, bara smäller det till. En stormby med snö kommer. Bord, stolar och andra lösa föremål bara flyger runt ute. Fy vad ruggigt det var. Trombliknande vind och snö är ingen kul kombination. Nu har det lugnat ner sig och jag sitter här framför datorn.
Jag ska strax bege mig in i duschen, fixa lite vardagssysslor och sedan iväg till arbetsförmedlingen och lite kul, ett frisörbesök. Eftermiddagen ska spenderas vid datorn, har hittat några intressanta jobb att skicka in ansökningar till.
Hoppas att det inte dröjer länge innan jag är ute på arbetsmarknaden igen. Men visst funderar man, kommer många att sortera bort ansökningarna på grund av att jag är 55+? Hoppas att det finns någon arbetsgivare som ser potentialen i arbetslivserfarenhet och minst 10 år kvar till pensionen. Jag lever på hoppet.
Just nu buzzar jag också för Gevalias nya kaffe Millicano. Jättegott snabbkaffe, säg till om ni vill prova.
Jag hoppas att ni som läser den här bloggen vill fortsätta att följa mig och ge mig gärna en kommentar då och då. De peppar kan jag lova.
Kram till er alla - en ny värld öppnar sig nu för mig. Hoppas den blir bra!
Hoppas du hittar ett jobb snart. Håller tummarna. Kram//Britt
SvaraRaderaDu kommer nog att få jobb nu, när man börjar värdera 75-åringar som arbetare. Det kan göra oss som på + mer attraktiva på marknaden. På det viset blir vi genast 10 år yngre och inte så gaggiga som vi var innan. En ljusning i mörkret! Lycka till!
SvaraRadera