Tid

Tid känns som en bristvara just nu. Men det beror helt och hållet på mig själv. Sparar ju allt till sista minuten. Dagen i dag blir hektisk.

Efter en kväll i parken med uruselt antal besökare känner man sig seg. Vi åkte ändå hem runt 23.30 eftersom besöksantalet var så få. De andra fick stanna kvar, och ta "hästpasset". Underbara kollegor, eller hur? 00.30 kom jag på att min telefon var kvar i Parken. Tur att man då har en underbar Maria på plats. Hon hade redan sms:at på Görgens telefon: "Jag tar hem Elsas telefon". Toppenkollega!

Jag började morgonen med att fixa till 2 sockerkakor, lite gott till kaffet när vi åker till dottern. Min älskade ska skruva och fixa lite, så får vi se vad jag kan göra. Hämta släpkärran ska vi i alla fall göra.

Sen måste jag fixa till presentationen till årsmötet i föreningen här. Det går av stapeln på tisdag kväll och mina styrelsekollegor ska få en chans att kolla igenom den. Måste också fixa in alla papper till A-kassan. Nu verkar det som allt är på plats. Håll tummarna så att inte ersättningarna blir fördröjda. Det räcker med att man blir av med mycket pengar av att bara bli arbetslös. Jag vill inte riskera att bli utan helt. Med spänning väntar jag på att se hur lång tid det tar innan allt funkar som det ska.

Nu ringer tidtagaruret, sockerkakorna är klara. Ta hand om varandra och njut av 1 april. Se till att ni inte blir lurade! Kram