Rysare

I morse när jag satt i bilen mellan Motala och Linköping satt jag och tänkte ungefär så här: Vad tacksam jag ska vara över väglaget den här vintern. Inte varit med om någon olycka, bara sett några få avåkningar. Hoppas att det fortsätter så.

Men det varade inte länge. På E4:an mellan Norsholm och Norrköping börjar en lastbil att blinka otroligt mycket med helljus. Vi vara några som började bromsa in, vi anade ugglor i mossen. Tack snälla lastbilschaufför, då räddade våra liv. För en seriekrock med 3 bilar hade precis skett. Med 20 cm till sista krockade bilen, lyckades jag och 4 bilar till stanna. I bredd på motorvägen. Vi parerade bra, måste jag säga så här i efterhand.

Foto: Björn Persson/Wighsnews

På med varningsblinkers, ringde trafikinformationen på P4, klev ur ur bilen för att kolla vad jag kunde göra. Kände mig totalt handlingsförlamad. Det kom en av de andra bilförarna och började pratade. Tack medtrafikant, det var skönt. Benen skakade som trumpinnar. Helt tom i huvudet - vad är det man ska kolla på? Som tur var så fanns det handlingskraftiga människor i de övriga bilarna. 1 allvarligt skadad och 2 till fick föras till sjukhus. Om ni vill se fler bilder, så finns det på NT. En fotograf var bland oss som fick stopp på våra bilar. Han har skickat dem till tidningen. Jag är tacksam att jag inte blev inblandad och att jag lever. Det kan gå så fort.

Hemvägen i dag kändes konstig, men jag hade dyrbar last - mitt äldsta barnbarn åkte med till Vadstena. Det var otroligt skönt med sällskap i bilen. Färden gick sakta kan jag säga.

Kram till er alla, från en ganska omtumlad Elsa.