Min rumpa mår illa. Riktigt illa. Fortfarande är det sittringen som gäller. Eller ändring som min svåger tyckte att jag skulle kalla den. Jag klarar mig inte utan värktabletter. Och ni som känner mig vet att jag inte tar värktabletter normalt sett. Jag brukar alltid säga "det kommer tillfällen när jag verkligen behöver ta tabletter". Nu är det en sådant tillfälle, det kan jag lova.
Till detta så har en ny förkylning satt sig i kroppen. Det kanske beror på att maken låg hemma i sängen hela förra veckan med en dunderförkylning. Så ett riktigt tack, du härjar nu i min kropp.
Tycker ni att jag gnäller? Så är det säkert, och det finns tusentals som har det värre, jag vet. Dessutom är jag tacksam för att det inte är värre ställt med mig. Det kommer att gå över och är en baggis.
I övrigt så händer inte så mycket. I går kväll bjöd vi in våra kära A på mat. Hon kom hem efter en skidvecka i fjällen tillsammans med barn och barnbarn. Maken min experimenterade fram lite god mat. Laxrullader med kantareller och en ljuvlig sås med olika kryddor. Till det serverades en krämig risotto. Det smakade ljuvligt. Det brukar det göra när han är i test-tagen. Hoppas nu att han kommer ihåg hur det tillagades, så att vi får njuta fler gånger av den här rätten. För det vill vi!!!!
Ska nog försöka köra lite bil idag. Med änd-ringen som säte förstås. Funkar det bra, blir det ett besök i Mjölby ishall, där stora barnbarnet spelar en viktig match. Kram till er alla!!
Man har rätt att gnälla och tycka synd om sig själv när man inte mår bra, vad hjälper det oss att andra har det värre. Värk är inget att ha det ska gudarna veta, det har jag haft nu i över tre år och lever med starka tabletter så magen också tar stryk. Hoppas du kan sitta normalt snart, jag har svårt att gå istället det är inte heller roligt. Ha det så bra. Tänker på dig, Kram//Britt
SvaraRaderaTack Britt! Det är så härligt att läsa dina kommentarer. Jag blir glad av att någon bryr sig. Kram till dig!
SvaraRadera