Idag ska vi följa min älskade morbror Sven till hans sista vila. En långt, fint, kärleksfullt liv har avslutats och vi ska dela den här dagen med min kusin och hennes familj. Vi ska orka!
För nu när jag sitter här, med datorn i knäet så gör det ont. Riktigt ont! Mycket känslor som rör sig i kroppen. Mycket som kommer tillbaka från när min älskades livslåga slocknade.
Tror inte min kropp är riktigt redo för en begravning till. Jag har mina fina flickor med mig, ett barnbarn och min syster med man. Tror verkligen att jag behöver deras stöd. För jag kan konstatera att även om morbrors liv blev långt, nästan 96 år så är inte min hjärna logisk än. Jag kan tänka att ett långt liv är till ända, men mina känslor stämmer inte med logiken.
Med hjälp av nära och kära kommer jag säkert att klara den här dagen också. Jag hade velat ha min älskade man vid min sida.
Nu sitter nog morbror och han på molntuss och tittar på oss när vi tar avsked. De vakar över oss, ser till att vi orkar. De ger oss sin styrka.
Kram till er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar