lördag 12 april 2014

Ett stort steg

Gårdagen var hemsk. En begravning så snabbt inpå jag följde mitt hjärta till sista vilan, det var tuffare än vad jag trodde. Mental urladdning igen och sjunka ner i djupet igen.

Idag har jag tagit ett steg i rätt riktning. Det var röjardag här i området. Frukosten serverades på vår altan så som vi nu gjort i många år. Skillnaden var den att jag fixade till det istället för mitt hjärta. Tror att han är lite stolt över mig, för att jag orkade genomföra det hela. Jag är lite stolt själv, kände bara en stor tillfredsställelse vid att vi håller traditionen levande.

Cilla och Tomas har varit här och hjälpt till. Haft en härlig stund tillsammans med dem nu i eftermiddag. Tänk vad jag har det bra - så fina barn och bonusbarn med respektive. Alla finns i min närhet och hjälper mig att gå vidare.

Nu ska jag tappa upp ett varmt bad, ta ett glas vin med mig, krypa ner och bubbla lite. Ska bara tända en brasa först, för lite kyligt inomhus eftersom dörren stått öppen hela dagen.

Jag tror att mitt hjärta har gett mig styrkan idag. Kram till er alla

4 kommentarer:

  1. Jag tycker att du är duktig! kram

    SvaraRadera
  2. Man säger att prövningar gör en starkare, men vissa prövningar tar en tillbaka till den svåraste stunden man haft. Insikt kallar man en del av dessa upplevelser och genom insikten ska man komma till någon sorts klarhet. Det är inte alltid man gör det. Har man människor runt sig som ger en tid och som förstår, är det en styrka. Tyvärr ar det ibland som om vi nu för tiden inte har tid att få tid över till att få tillbaka den styrkan man behöver för att gå vidare. Jag känner med dig och din upplevelse med myndigheterna. Denna oförmåga till empati, att inte inse vad en medmänniska gått igenom, gränsar till idioti. Jag tänker på dig och hela tiden och känner din saknad efter Görgen. Jag har också en saknad efter honom, men naturligtvis inte på långa vägar på samma plan. Jag kan gå vidare och fungera nästan som vanligt. Du däremot har ju mist halva dig. Då är det lätt att man haltar, fast man försöker dölja det. Glöm inte att vi också finns för dig.

    SvaraRadera
  3. Tack snälla Rickard. Jag vet att ni finns för mig. Jag är dålig på att lyfta luren och ringa, orken finns inte riktigt. Den finns bara till att överleva och finnas precis i stunden NU. Jag hoppas att det blir bättre och att jag snart får ork att besöka er. Kramar till er alla

    SvaraRadera