I går var en fruktansvärd dag. Tårar, tårar och åter tårar. Orkar inte ens prata med någon. Mer tårar.
De fina minnesböckerna från Görgens jordfästning kom på posten. Ännu mer tårar när man ser och läser alla fina hälsningar.
Pratar lite med ett par grannar, mer tårar. Tar de aldrig slut? Vaknar mitt i natten av att tårarna rinner. Jag orkar inte. Somnar om - och vaknar med tårar.
Åker till jobbet med tårarna rinnande utmed kinderna. Bestämmer mig för att bara jobba halvdag i dag och i morgon. Kanske kan det hjälpa mig. Nu har jag varit hemma drygt 1 timma och vad gör jag? Jo sitter här med datorn och tårarna bara rinner. Ute lyser solen och jag borde gå ut, samla solenergi och fixa lite i min takt. Men jag orkar inte. Tårarna tar över allt.
Jag har flera stycken som jag skulle behöva/vilja ringa till. Men jag orkar inte. Tårarna rinner för mycket. Klarar inte att koncentrera mig, vem ska jag ringa först? Inte ens ett samtal klarar jag.
Jag behöver städa av, men orkar inte. Ser inte för alla tårar. Många säger att jag är stark. Men var är den styrkan nu? Inte hos mig i alla fall. Ska jag söka läkare igen?
Fy tusan vad jag saknar: Görgen mitt hjärta och min energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar