Annorlunda

Hur annorlunda har inte denna sommar varit?

2 veckors semester blev det. Resa till Öland och mycket folk här hemma, det är en snabb summering. Efter dessa 2 veckor så insjuknar jag i hög feber och frossa som följdes av en förskräcklig hosta. Jag kravlade mig iväg till jobbet förra måndagen, när min semester skulle vara slut. Men se, jag orkade bara månaden. Sen blev det läkarbesök.

Bronkit (och början till lunginflammation) blev svaret. Inte konstigt att jag var trött, sov halva dagarna och hostade mig igenom nätterna. Doktorn sjukskrev mig, så nu har jag varit hemma igen. Det är ingen lek att vara sjuk när det är 30 grader varmt. Tur att det finns skugga och ett svalt hus. Känner mig lite bättre idag, så nu blir det jobb igen på måndag.

När jag var hos doktorn, så fixade hon en telefontid med en kurator. Och hon ringde i går kväll. Hoppas jag aldrig mer behöver den sortens hjälp mer. För det var banne mig ingen hjälp. Att jag är trött, har koncentrationssvårigheter, gråter mycket etc - allt är normalt. Finns ingen hjälp att få, utan så här ska det vara och det kommer att ta minst ett år innan det lättar. Jag trodde i min enfald att jag kanske skulle få lite redskap som kunde hjälpa mig framåt. Men nej - svaret var att jag är normal. Att det är en del av sorgearbetet.

Hon skulle ringa igen om 2 veckor. Till dess skulle jag fundera på om jag är deprimerad eller om det "bara" är sorg. Hur jag ska kunna svara på det, det vet jag inte.

Jag ska fortsätta att leva i denna berg- och dalbana och tänka på mitt hjärta med all den glädje han gett mig. Nu vet jag att jag är normal....

Tack alla ni underbara runt om mig som ger mig energi. Hoppas ni fortsätter att orka med mig, när jag åker på livets berg- och dalbana. Den är lång och det kommer att ta tid innan jag kliver av den.

Kram