Semester?

Underbart solsken, ljumma kvällar - det är så min semester har börjat. Men vad gör det? Det är inte kul, finns inget kul alls, utan jag bara fortsätter att försöka överleva.

Sommaren är förknippad med att vi tillsammans går här och lufsar, har huset fullt av folk, tar en öl och ett glas vin på eftermiddagen. Sitter där i skuggan av parasollen, tittar ut över sjön. Kanske vi packar matsäckskorgen, tar en tur med båten, picknic på någon liten strand eller klippa.

Vi åker till svampskogen. Det gjorde jag i lördags morse tillsammans med dotter och familj. 10 liter kantareller blev resultatet. Hur kul var det? Varje steg andas dig, där gick du, och så tog du den svängen och jag den här. Visst, jag var inte ensam - men det är inte detsamma utan dig.

Och nu då? Jag kan inte sköta båten själv, så den ligger där den ligger. Vad ska jag ha i matsäckskorgen? Att laga för 1 person - det blir inte av.

De ljumma kvällarna - vem ska jag prata med och skåla med? Jag har fullt av vänner - men det är du som fattas. De senaste 3 veckorna har varit de värsta hittills. Jag orkar ingenting, utan när klockan är 8-9 på kvällen då kryper jag ner i sängen. Vill bara sova bort tiden. Jag grät mycket första tiden, men det är inget mot nu. Tårarna bara flödar - dag ut och dag in. Kommer små, små ljusglimtar, och sen faller jag igen.

Idag har vi avslutat allt med husövertagandet, tagit bort dina bankkonton. Nu finns du inte ens där. I förrgår gjorde jag ett av dina projekt, fick lite ordning i garaget. Och där är varje sak en bit av dig. Det var ditt revir. Nu ska jag åka till tippen och slänga delar av det. Sen finns du inte där heller.

Jag ska resa bort några dagar under min semester. Jag vill, och jag vill inte. Alla säger till mig att miljöombyte blir bra. Jag kan ju hoppas.......

Fy tusan vad det gör ont, Jag saknar dig så.