Sitter här i soffan och tänker. Jag är ledig idag, vi ska nämligen ha bouppteckningen. Johan kommer om en stund, så vi tar en fika innan vi möter upp Cilla nere i stan.
Det känns så konstigt. Att sätta sig ner och gå igenom tillgångar och skulder. Vad händer sen? Även det här är ett avslut som gör ont. Att sitta ner och gå igenom detta utan min älskade bredvid mig. Tur att jag har bonusbarnen med mig.
Jag kanske också får lite svar på om jag kan genomföra några av de projekt som G planerat för. Kommer jag att kunna fixa det? Får sätta mig ner, fundera på vad han skulle prioriterat och börja med något litet. Först ska jag ändå se till att klara av påsken. Det är inte lätt det heller, vill jag lova. Min förhoppning är att jag kommer omges av barn och barnbarn, både egna och bonus. Jag vill att det ska vara liv och rörelse här, precis som det skulle varit om mitt hjärta funnits kvar.
På fredag är det 2 månader sedan han tog sitt sista andetag. Det är de absolut värsta månaderna i mitt liv. Mitt hjärta sa alltid att man lär sig något av alla svårigheter. Men det här vet i tusan om jag lär mig något av. I samma stund som hans aorta gick sönder, gick mitt hjärta i tusen bitar. Det går inte att reparera. Jag faller hela tiden, tårar som aldrig tar slut. Det kan inte vara så att jag lär mig något av det här.
Hoppas nu att allt går bra idag. Kram till er
Jag håller med Mr G. Man lär sig alltid något. Du lär hur djävligt livet kan vara. Hur du trots din själs ensamhet, på något sätt tar dig igenom. Du gör nog mycket för hans skull. Han skulle aldrig ge upp. Man kan inte ge upp. "Säjer du"? ja, så sa han alltid. Ifrågasättande! Kan detta stämma? Bilda en egen uppfattning, var hans lösning på mycket. Jag förstår att du ibland inte orkar. "Men så kommer den där kraften, inte ska du ge upp ännu" som den där överlevnadssketchen berättar om. Det är bra att den kraften finns. Den får oss att tänka. Kanske t.o.m. positiva tankar ibland. De lättar upp. Glöm dock inte bort att göra saker för dig också. Mr G har det som han har det, det går inte för oss att ändra på. Men du kan förändra och förbättra en hel del. I trädgården, eller något annat du tänkt. Han skulle säkert ha gillat dina idéer, det vet du. Så, mellan de tunga stunderna, kan du låtsas att solen skiner. Ta på solbrillorna så kan de andra inte se vad du tittar på eller vad du tycker. Du kan, det är jag riktigt övertygad om. "Säjer du"? Jajamen!
SvaraRaderaDu är för härlig och du har helt rätt. Jajamen, det kan stämma........
SvaraRadera