Igår ringde min telefon:
- Hej jag heter ??? och är rehabutredare på F-kassan
- Hej, svarar jag
- Hur har du tänkt dig fortsättningen på din sjukskrivning? Din inkomst har ju förändrats rätt mycket
- Ja kanske beroende på att jag inte varit sjukskriven sedan 1991
Det här och en massa andra ifrågasättande kom från den här människan. Hur svårt kan det vara? Jag har gått igenom en dramatisk upplevelse och lever i sorg, och fick en halvtidssjukskrivning på knappt 20 dagar. Ska den behöva ifrågasättas?
Efter en stund, när hon hör att jag gråter, kommer frågan:
- Vad behöver du hjälp med?
Tänk om jag visste det, då skulle jag söka den hjälpen. Tyvärr tror jag inte att det finns något svar bättre än att jag behöver sörja och jag är djävligt skör just nu. Kan man få lov att vara det, utan att behöva känna sig som en skitstövel?
1 sjukskrivning på 23 år - ska den behöva ifrågasättas? Jag springer inte ihjäl mig på försäkringskassan precis och just nu behöver jag landa i min stora sorg. Har jag rätt att få ersättning för de halva dagar jag varit hemma? Egentligen skiter jag i vilket, jag är hemma ändå och det får lösa sig. Men hur många mer är drabbade?
Innan det här samtalet kom igår, tyckte jag att det gått rätt så bra. Efter kan jag säga att jag föll platt ner som en pannkaka. Det är inte mycket som behövs för att man rasar ihop.
Nu är det dags att försöka pussla ihop min själ igen. Det är så svårt, svårt, svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar