Torsdag och fredag har jag jobbat 4 tim/dag. Det var helt omöjligt att orka heltid. Blev bara så ledsen för allt och inget. Kroppen är underlig, men förmodligen är det koncentrationen jag inte klarar av.
Har varit lite i trädgården, det går bättre för varje dag men jag saknar den där riktiga gnistan att ta tag i vårprojekten. I går kväll bjöd jag in några grannar på lite mat, helt spontant. Det kändes skönt. Hade också besök av Görgens dotter med barnbarn igår. En härlig stund, jag är så glad att alla finns här kring mig. Så fort mitt behov av sällskap finns, så är de där. Alla mina nära och kära.
Idag kommer Nilla med pojkvän och lämnar sin husvagn här. Och jag lagar lunch, en slottsstek. Har inte gjort det på flera, flera år. Jag har också försökt att lägga in gurka, men den smakar inte som G:s gurka gjorde. Vi måste vänja oss.... men vi saknar hans matlagning. Vi saknar hela honom.
Jag måste nog försöka att kontakta någon läkare/psykolog för att jag ska komma vidare. Min kropp orkar ju ingenting. Jag behöver nog en skjuts i rätt riktning och vägledning hur jag ska komma framåt i mitt nya ensamma, ofrivilliga liv.
Nu ska jag försöka att gå ett varv med snabeldraken och kanske ta en kaffe till melodikrysset. Har inte kunnat lösa det en enda gång sedan G lämnade livet. Det var en av våra mysiga lördagsstunder. Ska göra ett försök.
Kram till er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar