Trög hjärna

är precis vad jag upplever att jag har. Svårt att komma ihåg saker, svårt att planera tid.

Insåg i går kväll efter ett möte att jag inte hinner med. Allt jag bör göra, blir inte gjort. Tiden finns inte. Små, små saker blir berg i vissa lägen.

• Eftersatt trädgårdsarbete
• Stryktvätt
• Städning
• Plantering av trädgårdsland
• Förbereda helgen (ALLA barnen kommer)

Allt det här måste fixas innan det blir helg. Och var är den tiden? Vi har alltid varit 2 som delat på de här sysslorna. Nu ska jag göra och planera själv. Det funkar inte just nu.....

Att inte få bolla allt detta med min älskade och göra en planering ihop, det gör så ont. Saknaden blir ännu större.

Den största saknaden är närheten, kramarna och pussarna. Gud vad det är hemskt. Att inte få planera tillsammans är också så svårt. Och denna känslomässiga berg- och dalbana som jobbar i min kropp. Den vill jag vara utan. Jag vill inte stanna på altanen och gråta, jag vill inte lägga mig ensam, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte - det är så mycket jag inte vill.

När ska jag få känna att jag vill något igen? Att få längta till något. Visst jag längtar hela tiden efter mina nära och kära, som är så underbara. Jag har så många fina vänner och ändå behöver jag ensamheten också. Förstår ni hur knäppt det är i den här tröga hjärnan. Dubbelbudskap hela tiden. Är det saknaden av tvåsamheten som skapar detta kaos?

Kram