Nu har jag jobbat några dagar. Och visst - det går, om än lite okoncentrerat.
Undrar vad man ska göra för att slippa det här tillståndet. Att inte kunna koncentrera sig på en sak i taget är hemskt. Har aldrig tidigare förstått det och jag förstår väl fortfarande inte. Men att virra hit och dit utan att få något gjort, det är så olikt mig.
Jag har minskat min tjänst (tillfälligt) till 80%, d v s en dag ledig. Hoppas att det kommer att hjälpa mig. På jobbet är det jobbet och hemma är det allt det jobbet. Och det är inte lite som ska göras.
När man är 2 som jobbar i trädgården, så går allt lätt. Nu är det tungt, tungt och åter tungt. Men jag vill inte flytta, så det är bara att bita ihop. Altaner som ska oljas, blommor som ska planteras, ogräs som ska rensas, kantklippning, vattna, rensa mer ogräs etc. etc. etc. Hela tiden något, jag är tvungen att ha en lista som talar om vad jag ska göra. O vad jag saknar mitt hjärta - tänk att få bolla med någon. Att få ta en fikapaus ihop med sin partner. Njut av det mina vänner, ni som lever i tvåsamhet. Njut av varandra - det kan snabbt vända.
När kvällen kommer, vad gör man som ensam? Jo man går och lägger sig. Inget är mysigt längre. Man kryper ner i sängen och låter tårarna flöda fritt.
Idag är det flaggdag - jag har inte en aning om hur man hissar flaggan. OK då får vår flaggstång vara utan fana den här gången. Ska försöka kommer över tröskeln och komma ut nu, ut till trädgårdsarbetet så att åtminstone lite blir gjort.
Ta hand om varandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar