Lördag

Ännu en vecka i saknadens tecken. Det är så jobbigt. Tårar som rinner både nu och då och man vet aldrig när de börjar trilla.

Alla små saker som vi alltid hjälpts åt med. Gå ut med sopor, åka till återvinningsstationen, trädgården, städa och handla. Vardagssysslor som bara fixades, vi visste precis vem som gjorde vad. Pratstunden när vi slutat jobbet. Finns ingen att prata med nu. Och allt ska göras av mig. Det innebär att jag inte hinner med, eftersom allt går så långsamt. Jag är inte van men måste vänja mig. Och det är tungt.

Våra mysiga lördagar som ofta började med lite städning. Sen kaffe och melodikryss. Idag började jag så, alltså började gå runt och plocka lite. Satte på kaffet, tog fram krysset och visst jag har löst det. Men jag har ju ingen att prata med runt frågorna. Det är inte lika avkopplande att sitta här själv och lösa krysset. Att vara två - gud vad jag saknar.

Jag försöker att plocka fram alla fina stunder, men ibland går det inte. Jag blir förbannad - varför just du mitt hjärta måste lämna oss. Riktigt jäkla förbannad blir jag. Ont i magen får jag, hatar att äta och vill egentligen bara sova. Sova bort tiden, önska att få vakna bredvid dig.

Mina vänner sviker mig inte, de uthärdar mitt ältande. Det känns underbart med omtanke, men jag behöver dig. Livskamrat, kärlek, ömhet, smågnabbande och skojande.

Bara drygt 1 vecka kvar till semesterresan till Mallis. Kan inte ens glädja mig åt det. Varför ska jag åka dit? Gå på stranden som vi älskade, äta gott - som vi älskade, ligga på solsängen - som vi älskade, strosa runt i gamla stan - som vi älskade. Varför ska jag dit? Kanske en bearbetning, men just nu känner mig inte motiverad.

Måste försöka rycka upp mig, städa klart, laga lunch etc. Men jag vill inte. Ser inget för så mycket tårar rinner på mina kinder.

Lilla Stina sa till sin mamma igår:

"
Stina: mamma, där är Görgen!!!! Du ser den största stjärnan där!! För han var ju störst och vi älskade han så mycket!!!!
Kommentar från nattpromenad ikväll
Så sant!!!
Sedan kom; mamma sov hos mig för det här blir en ledsen natt kommer sakna Görgen så mycket nu när jag fick träffa honom ikväll!!!!
"

Tänk om jag kunde säga att jag mött dig igen, att en stjärna kunde ge mig tröst och ork att gå vidare. Tänk om du bara kunde vara här och ge mig motivation. Älskade vad du är saknad.