Landslag

Igår kväll var det styrelsemöte i MHK. Tyvärr kom jag alldeles oförberedd, och i sista minuten. Inte likt mig, men det är mycket numera som inte är likt mig.

Jag har många funderingar på vad det kan bero på. Jag känner mig förvirrad, okoncentrerad, trött, gnällig, håglös, omotiverad etc. etc. Och vad ska jag göra åt eländet? Vet faktiskt inte hur jag ska förändra den här situationen. Att sitta framför datorn och nästan somna - på jobbet - det är inte JAG. Att jag kände så här innan diabetesen upptäcktes är en sak, men nu. Med mediciner borde det vara bättre. Och den infektionen efter den andra drabbar mig. Varför just jag? Egentligen vill jag vara alert och hinna med massor. Jag tycker också att jag tar det lugnt mellan varven, och jag tar inte på mig en massa nya uppgifter. Jag måste hitta lusten till saker och ting igen. Är jag en klimakteriekossa? Ja, kanske det - men det kan jag inte fortsätta vara. Måste hitta den pigga, glada, entusiastiska Elsa igen - och det snart!!!!

Nu struntar vi i det, idag ska jag till Sporthallen för att ta emot Österrikes landslag i handboll. De ska träna i Motala inför VM som startar på torsdag. Spännande. Vi har en duktig medarbetare i klubben som kommer att jobba aktivt under hela VM och han kommer att finnas till för detta landslag under de 3 dagar som de är i Motala. Rollen som ordförande bör också vara med och hälsa gänget välkomna. Ska bli skoj, för de leds av en svensk, f d landslagskille Magnus Andersson. Han var dotterns stora idol när hon växte upp, så hans tröja, nr 14 i landslaget, finns signerad i hennes hem. Ska kanske ta på mig den???

Jag ska också tänka ett extra mycket på min kompis Ingela, som idag ska gå igenom en stor operation. Hoppas allt går bra, jag håller tummarna!

Ha nu en bra dag, det ska gnällkärringen försöka att ha!