Tänk att vissa människor kan göra att man blir så fruktansvärt besviken. Utav besvikelsen känner man sig kränkt, mindre värd och totalt nedtrampad. Fast är det jag som ska känna så? Istället kanske det är personen som orsakar besvikelsen som borde känna det. Jag tycker att ärlighet är rätt i alla lägen. Jag erkänner gärna mina misstag och vågar stå för dom. Ingen är perfekt.
Men människor utan självkritik, och som genom osanningar förstör för andra människor - undrar hur de mår? Inte kan det vara bra i alla fall. Tänk så mycket enklare det borde vara att tala sanning och erkänna sina misstag utan att slingra sig. Jag fundrar om de ens är värda att lägga någon energi på.
Nu är det ju jag som blivit sviken och fällt tårar av ilska, förbannelse och kränkning. Men det drabbar även de mina - de får inte ha en glad hustru, mamma och mormor. En hel kväll förstörd när vi normalt har det så mysigt, 3 generationer som umgås just nu i vardagslivet.
Jag kastar skiten över axeln nu, tycker synd om personen som svikit, åker rakryggad till mitt jobb och hoppas på en härlig dag med många utmaningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar